Göteborgsposten – 23 januari 1864, sida 1

Så skildrar Böttiger i ett af sina vackraste poemer alla lidandes och betrycktas vän: Dödens engel. Men ack, huru ofta är han icke en ovälkommen gäst, då han klappar på och med isad hand söndersliter hjertats skönaste band. Härom dagen kom han väl dock icke oväntadt, då han ryckte med sig i hvirfveln en 73-årig prestinna, som, så långt redan till åldern komna personer minnas tillbaka, inom detta samhälle troget skött elden: