Göteborgsposten – 23 januari 1864, sida 1

likat att glömma bort att kuvertera den bedröfliga orsaken till din första sparlakanslexa. Rallleri part, är det ju fullkomligt i sin ordning, att hvar och en vill ha ut sin rättmätiga fordran, det kommer bara en smula olägligt ibland! Ordning, se der ett ord, som åtminstone icke kan tillämpas på maskeradbalerna i Blommens sal. Vi hade trott att dessa, som de nu äro arrangerade, så erbarmliga imitationer at dylika i stora städer särdeles gouterade allmänna förlustelser, att dessa, säga vi, gått till en ostörd hvila, med den för hvar och en väl bekante, mångsidige vaktmästaren L.; men så tyckes icke vara fallet, att döma af en annons, som flera dagar varit synlig i våra tidningar. Vare nu dermed huru som helst, ty det vore både löjligt och vanmäktigt att dervidiag söka göra sig till menniskors förmyndare; vi vilja endast påpeka den lilla omständigheten att för hvarje dylik nstor och munter tillställning, blir lokalen allt mindre och mindre ansedd. Det vore ledsamt, om detta skulle ha något inflytande på de musikaliska aftonunderhällningar, hvilka der inom kort äro ämnade att arrangeras. Det är nemligen nu afgjordt, att hr Filip von Schantz med sin orkester ämnar att nästa tisdag hitkomma för att gifva en serie konserter. Vistandet härstädes skulle bli c:a 14 dagar och konsert ega rum i ofvannämnde lokal hvarje afton, två aftnar i veckan med och de öfriga utan cigarrökning. Vi äro öfvertygade om att dessa tillställningar skola blifva talrikt besökta af det manliga könet, men vi upprepa det, det vore ledsamt om familjer i allmänhet och de unga damerna isynnerhet skulle tveka att besöka den renommerade lokalen. Ja, sådan kan tonen verkligen vara i vår goda stad, och vi vilja dervid endast anmärka, att just precis på samma ställe der hr von Schantz för närvarande spelar, nemligen i hr de la Croixs stora salong i Stockholm, ser man den ena aftonen församlad gräddan af den förnäma verlden, de kungliga icke till förglömmandes, under det att den andra aftonen lokalen är upplåten åt en af dessa beryktade baler, med eller utan mask, der slagsmålot börjar precis kl. 12. Hvad som går för sig i Stockholm hoppas vi derföre icke skall synas anstötligt i Göteborg. På tal om musikaliska tillställningar måste vi uttrycka vår förvåning öfver att de med det blygsamma namnet sammanbläsningar betitlade, små aftonunderhållningar, hvilka itskilliga medlemmar af skarpskyttekårens musik-kår under loppet af December och Januari månader arrangerat till förmån för sin nitiske instruktör, varit så såtaligt besökta, Haktadt det goda ändamälet, den obetydliga entrö-afgiften och framför allt den skicklighet och musikaliska ensemble, som utmärkt dessa inspråkslösa. men intressanta, reunioner, vilka innebära ett säkert hopp om rika fruker för framtiden. Det går en huld gestalt igenom tiden, Han går ännu, som han i sekler gått; Af vallmokransen, kring hans lockar vriden, Hans panna några lätta skuggor fått. Den matta hjessan sig mot korset stöder, Skymd är hans blick, sen facklans eld förbrann. Det syns, som lian jordens fält föröder, Ty han är himlens stilla skördeman. Så skildrar Böttiger i ett af sina vackaste poemer alla lidandes och betrycktas än: Dödens engel. Men ack, huru ofta är an icke en ovälkommen gäst, då han klappar — — mm —