Göteborgsposten – 23 januari 1864, sida 1

sbå Terhpsichores altare. Hvem har ej känt hvem har ej sett — och tilläggom: hven har ej lärt den ädla danskonsten af m:! Åberg? Ett, tu, tre, — ett, tu, tre, så ljude det säkert ännu hos många af oss, när v tänka på den lilla siratliga, ännu i sena ål derdomen ungdomliga och med ett visst ko ketteri klädda damen, med de små nätta, all tid väl chausserade fötterna. Mången f. d vildbasare drar väl ännu på munnen, när har tänker på huru föga respekt hon lyckades in jaga hos oss ostyriga pojkar, när hon i vre desmod någon gång uppträdde beväpnad med en förfasligt liten rotting af ett föga fruktans värdt yttre. Hvem minnes icke vidare hen. nes slutbalar, de mest besökta baler här i staden, oaktadt det hörde till ordningen och betraktades nästan som ett oundgänglig, appendix till nöjet, att det just den aftonen var den mest infama och ruskiga väderlek. Lyckliga tid och ålder, då man på barnbalerna anfäktas af kärlek och svartsjuka lika ordentligt, fast icke fullt så djupt och framför allt med mindre beräkning än i den stora, vida verlden! Wendla Gustafva Aber9 föddes i Stockholm 1791. I sin ungdom egnade hon sig åt Thalias tjenst, hvilken bon dock snart lemnade för att uteslutande egna sig åt Terpsichores. Hon är nu ej mer. Hennes trötta ben hafva nu laggts till den eviga hvilan och hon har spelt ut sin roll här på jorden. Skulle alla inom detta samhälle, hvilkas första steg hon ledt, figurera i processionen efter hennes kalla stoft, skulle dess make säkerligen ej någonsin varit sedd inom Göteborgs murar. Hvile hon i frid den gamla, ungdomens trogna och nitiska väninna! En annan lika högtidlig, om än icke så storartad, procession, i hvilken man såg polismästaren, flera af poliskammarens tjenstemåän och ett stort antal poliskonstaplar i full uniform, följde i Tisdags till grafven de dödliga qvarlefvorna af poliskonstapeln G. Jonsson. Denne, som aflidit vid endast 42 års ålder, hade gjort sig allmänt aktad och omtyckt af sörmän och kamrater, hvarjemte med honom det säregna förhållandet existerade, att han var en af de första, om icke den allra förste, som antogs i tjenst af förre polismästaren, häradsh. Norin, då denne vidtog den välbetänkta organisationen af den nya poliskåren. JonsBon efterlemnar en sörjande maka och 4 minderåriga barn. Det är icke alltid, att döden är den som bryter de förtroligaste och fastaste vänskapskedjorna här på jorden. Lifvet vexlar oupphörligt i nya sormer och rycker oss, svaga lödlige, med eller mot vår vilja med sig och placerar oss än här och än der, ofta der vi minst anat det. Huru många gånger händer lerföre icke att vi måste räcka en kär vän handen tili atsked för att måhända aldrig råkas? Sistl. Måndags afton hade ett större anal af länsnotarien v. häradshöfding Gustaf Ungelbloms vänner samlat sig till en afskedscollation å Börsen, för att ännu en gång tömma en vänskapens bägare med honom före hans ifresa till Wexiö. Den unge mannen, som nottagit länsnotarieplatsen derstädes, efterlemdar inom detta samhälle ett särdeles godt och ngenämt minne, och vi äro öfvertygade om, tt han i sin nya verkningskrets innan kort kall göra sig lika fördelaktigt känd och tillinna sig lika många, hjertliga vänner som . an här både inom sällskapsoch ungkarlslifet lyckats förvärfva. Åf de många tal och kålar, som vid den omnämnda festen egnades . agens hjelte, meddela vi, med författarens j t llåtelse, slutverserna af ett humoristiskt pom, som vid tillfället upplästes: ör stundens allvar skämtet vika får, 6 y saknad göms på djupet i värt sinne. !