Göteborgsposten – 22 januari 1864, sida 2

Söndags morgon, då en negergosse derstädes af domprosten d:r Wieselgren döptes och i dopet erhöll namnen Jokan Charles Thimotheus. Gossens historia är, enligt hans egna uppgifter följande: Han föddes omkring år 1846 vid floden Gaboun å Atrikas vestkust i sydliga delen af Öfra Guinea, hvarest fransmännen grundlagt en nederlagsplats. Hans fader var stamhöfdmg för stammen Bengas. I Februari månad 1860 upptogs gossen af kapt. C. Lidbeck, förande här hemmahörande skepp. Miltiades, såsom skeppsgosse, åtsöljde sedan fartyget och fick undertiden någon undervisning i innanläsning. Han ankom hit med nämnde skepp i Oktober månad sistl. år och insattes kort derefter i skola, hvarförutan han deltager i den af domprosten Wieselgren meddelade undervisning för de barn hvilka skola beredas till sin första nattvardsgäng. — Gossen har visat mycken tillfredställelse med den lärdom som sålunda blitvit honom bibringad. Ilardt — men rättvist 2 Under denna rubrik meddelades för ett par dagar sedan i denna tidning, hurnsom 17 personer inom Carl Johans församling blifvit af poliskammaren bötfällde derföre att de icke innehaft den senast utfärdade bränvins-förordningen; genom bristande uppmärksamhet at korrekturläsaren hade likväl frågtecknet (?) etter ordet rättvist i rubriken blifvit förbytt till ett utropstecken (!). Häraf tager sig en insändare i gårdagens Handelstidning anledning att tillskrifva Red. att den skulle gillat det ifrågavarande bötfällandet. Vi medgifva gerna, att det ofvannämnda utropstecknet är mycket förvillande, men det i notisen uttalade klander mot författningssamlingens sena expedition, borde dock kunnat låta ins. finna, att vi ansågo de bötfälda personerne på visst sätt oskyldiga till den beifrade försummelsen. Vi säga ö9å visst sätt, emedan det för oss uppgitvits att förordningen före böttällandet varit uppläst i församlingens kyrka (hvilken åtgärd onekligen måste berättiga poliskammaren att anse densamma såsom lagligen kungjord); men då vi nu finna, att torordningen först dagen efter razzian upplästes i kyrkan, betvifla vi icke heller att de personer som i Göta hofrätt öfverklagat poliskammarens utslag, komma att i detsamma vinna rättelse. En adress har af flera bland Göteborgs hrr läkare tillsändts lasarettsläkaren i Kalmar, d:r J. Karlberg, med anledning af den till justitieombudsmannen ingifna klagoskrift af d:r Karlberg emot landshösdingen öfver Kalmar län, frih. Skjöldebrand, hvilken klagoskrift vi i slutet af förra året omnämnde. Adressen i sin helhet lyder: Lasarettsläkaren H. Herr doktor J. Karlberg Kalmar! Uti Aftenbladet för den 6 nåstl. November finnes intagen en skrifvelse af eder, hr doktor, till rikets ständers justitieombudsman, med begäran om uppråttelse för eder tillfogad skymflig behandling af ordföranden i lasarettsdirektionen i Kalmar, hr landshöfdingen Sköldebrand, vid sammanträde med samma direktion den 1 sistlidne Augusti, uti hvilken behandling direkt:onens öfrige ledamöter, med ett undantag, synas deltagit, dels genom högt uttalad vägran af billigt afseende på en af eder gjord framställning, dels genom stillatigande vid ordförandens invektiver och förnärmande beskyllningar emot eder. Undertecknade, som känna sig djupt indignerade af det sätt hvarpå ordföranden vid ifrågavarande tillfälle missbrukat sin myndighet, kunna icke underlåta att förklara eder, hr doktor, deras uppriktiga deltagande, med anledning af den orättvisa behandling för hvilken ni varit utsatt, och tillönska eder all den upprättelse, som svensk lag tillerkäaner den orättvist anfallne. Vi vilja icke yttra oss öfver den mycket ovanliga åtgärden af direktionen, att till det ringa antalet af fem inskränka sjukplatserna å lasarettet för ett län om 220,000 invånare; men då just edra bemödanden, hr doktor, att till de sjukas och lidandes bästa motverka det utan tvifvel högst menliga direktionsbeslutet, tyckes gifvit anledning till — eller åtminstone utgjort förevänning för de opassande tillvitelser direktionens ordförande mot eder tillåtit sig, våga vi tro, att hela landets läkarekår känner sig förfördelad genom detta tilltag. Svenska läkarekarens bildning ock samhällsställning äro både af statsmakterna och af allmänheten på flera sätt erkända, och det är då så mycket mera oväntadt, att en högt uppsatt embetsman finnes, som icke tvekar att sätta maktspråk i stället för öfvertygande skäl, och i behandlingen af en oförvitelig läkgke åsidosätter de billigaste anspråk på en humanitet, som framför allt borde vara hemmastadd på de högre platser, till hvilka den borde utgöra en af de bästa rekommendationer. Då vi emellertid nu hafva ett sådant faktum för oss, anse vi olämpligt. att med tystnad gifva ens ett sken af bifall till så orättvis behandling af en kamrat, hvilken af några ibland oss är personligen känd och af alla aktad som en värdig medlem af svenska läkaI rekåren.