Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 1

fullt pålitlig och som under en resa i Tyskland förra äret händelsevis sett prinsessan Theröse — utan att kunna drömma om, naturligtvis, att hon skulle komma att ingripa i hushållningen på Christineberg — har försäkrat att hennes utseende är charmant och att hon, såsom han uttryckte sig, ser ut som en drottning. Hvad kan väl en hertig mer begära? Hvad betr äffar det egentliga, d. v.s. penningaffärerna, så lär prinsessan äfven i det hänseendet icke vara alldeles utan, ty efter de alldeles tillförlitliga underrättelser, man här säger sig ha inhemtat, skall hon ega 25,000 rdr sv. rmt i ränta. Förlåt mig, en summa som är icke så obetydlig, som ni tyckes anse den, om den också ej antyder någon hvad man benämner plumpförmögenhet, men som, i förening med prinsens apanage och hans ärfda, ganska betydliga förmögenhet, är tillräcklig för ett litet trefligt hoflif, utan att man behöfver taga i beräkning inkomsterna af det rationella landtbruket på Christineberg. I fall några andra underrättelser skulle ingå om dessa otvifvelaktigt högst intressanta affärer skall jag ej underlåta att meddela dem. Jag ber att få afsluta dessa dal-affärer med en liten anekdot: När Liss Lars Olsson, den bekante, långe riksdagsrepresentanten, första gången var här och var på en souper på slot tet, gick prins August fram till honom och sade efter några vänliga ord: Rå! har du hört att jag blifvit major sen vi sågo hvarandra sist? — Må-å dä — svarade Liss Lars på sin breda daldialekt — Jo jo, men, dä går unnan med befordringa för dej. För någon tid sedan nämnde jag att de Schantzska konserterna i Berns salong börja ej mera draga publik. Det var heller ej att undra på, ty efter omkring ett par hundrade konserter borde publiken väl fått sitt lystmäte. Men publiken minskades dock ej så att icke företaget bar sig; men hufvudmannen för företaget, som har den olyckliga egenskapen att vara både döf och dum, tyckte att han ej förtjenade på dryckjom så mycket som han trodde blifva händelsen om de vanliga röjderna finge florera, eburu hans inkomst af biljetter — söndagligen alltid proppad salong — efter det Schantzs honorarium utgått, pr vecka ej var obetydlig. Hr La Croix, den med Berns täflande salongsmenniskan, kom mer nu att mottaga hr Schantzs orkester, och någon utskänkning blir ej af, annat än i smårummen, der La Croix serverar sin ypperliga punsch, sitt renommerade seltersvatten o. s. v. Två stora förluster har hr v. Schantz också gjort sedan i höstas, nemligen af sina två bästa violinister, af hvilka den ena rest till Brussel, såsom ni redan vet, och den andre i ädel konstnärlig harm tog afsked helt nyligen, hellre än att spela dansmusik på Amaranterordens bal. Hade vi icke m:ll Gelhaar och fru Strandberg, så kunde vi ej få höra någon opera eller operett ens; om den förstnämnda blef sjuk, så kunde omöjligen gifvas något annat än den utgifna Alphyddan och den ej särdeles gouterade Läkaren mot sin vilja — så stor är sjukligheten bland lyriska scenens personal. Daniel Hjort det länge väntade sorgspelet, ges i morgon för första gången, naturligtvis så vida ej något sjukdomsfall inträffar. Någon som närvarit vid repetitionen af Daniel Hjort har sagt, hvad upptagandet af denna pjes beträffar, att det skulle kongl. teatern aldrig gjort. Framtiden får utvisa huruvida ordlekaren hatt rätt eller icke. Den dramatiska repertoar som kongl. teatern bjudit på har varit särdeles tarflig och båda mindre catern och Selinders har fått tillsläppa pjeser, t. ex. Maskeraden i vindskammarenoch En utflygt i det gröna, hvilken senare ej vunnit på den nya kongl. rolltördelningen. Den så utpuffade Königinn Bell, som