Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 1

c— — —— — A—STu:rAWA— —— ——— Sir Robert började le. — Man såg er för sjutton år sedan en dag då guvernören och jag voro ute på jagt, tillika med sir Jack lemna guvernörspalatset i Caleutta. — Det är sannt. — Ni stego i en back och ni begåfvo er till ett skepp som låg till ankar längst ute på redden. — Riktigt, sade sir Robert. — Man har från hafvet hört tvenne skott. — Intet är sannare. Vi roade oss med att skjuta på månan. — Um! ursäkten är god. Sedan såg man slupen lägga till vid skeppet. Allt detta är fullkomligt sannt. — Sex månader senare mottog guvernören, som förlorade sig i gissningar öfver sin broders öde, ett dödsbevis öfver honom, hvilket kaptenen på det skepp, ombord på hvilket ni begifvit er bort, sände från S:t Helenas redd. — Nåväl! gissar ni ej sanningen? — Nära nog. Ni har dödat sir Jack. — I ärlig duell. — Detta är klart, men hvarest? — I slupen, för tusan. — Men kaptenen ...? — Var en slägting till mig, som var mig mycket tillgifven. — Således utom ni, jag och han, vet ingen... — Vet ingen i verlden, att jag dödat sir Jack.