Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 1

lät honom vänta i antichambern, och han aflägsnade sig ursinnig. Bolton åhörde honom leende. — För öfrigt, fortsatte sir Robert, är det ett ädelt hjerta, god, frikostig och välgörande. Under de sex mänader han vistats här, har han blifvit sina underlydandes försyn. Han uppför sig mot dem på ett så förtroligt sätt att det gör hans förre lärare, den förträfflige gentlemannen sir Borel, alldeles förtviflad. Kan ni väl tro att då han nyligen såg en stackars halt sate alldeles uttröttad sitta vid vägen, lät han honom stiga till häst och fortsatte sjelf vägen till fots. — Men min vän, yttrade Bolton, vet ni att allt hvad ni nu säger förtjusar mig. — Verkligen? Nå väl! jag förstår intet af allt detta, ty hvarken hans far eller lady Cecily ... — Ah, inföll Bolton, berätta om lady Cecily. Sir Robert Walden antog en allvarsam min. — Hon är död, sade han. — Död! — För två år sedan. Hon afled sex månader innan markis Asburthon återvände. — Stackars qvinna! suckade doktor Bolton. Och sörjde markisen henne. — Nej, ty han hade trott på den gemene sir Jacks förtal. — Ah! Hvad honom beträffar hoppas jag att ni ger mig en förklaring. — Gerna.