Göteborgsposten – 19 januari 1864, sida 1

sta mot dessa ursinniga, som) under förevänning af framåtskridande vände upp och ned på verlden, och för hvarje gång de upprifva en mot varuntbytet lagd gärdesgård, måste man på samma ställe lägga en annan. Der man nöjde sig med att skydda, bör man förbjuda; der man hade blott en tullbevakningslinie, bör man ha två, tre, fyra, ja, man måste göra hela landet till ett K. M:ts och Kronans tullverk! Se der hädanefter det enda medlet, att bevara det nationala arbetet mot nyhetsmakarnes helgerånande inkräktningar! Men de säga till oss: hvad frukten j? Veten j icke, att varor utbytas mot varor? — Hånfulla begabberi! liksom om man alltid hade varor att byta ut! J, japanesare, t. ex., hvad hafven j att förse oss med? J han kamfert och porslin. Dessa tvenne produkter hafva visserligen sina goda egenskaper, 0, högst uppsatte Dairi, men är väl förbrukningen utaf dem obegränsad? Hvad skall inträffa, om ni, förlitande eder på det bedrägliga axiomet, att varorna utbytas emot varor, oförsigtigt mångfaldigar edra kamfertplantager? Ni skall slutligen producera för mycket; eder produktion skall öfverstiga förbrukningen; det skall finnas för mycket kamfert i verlden, och hvad skola då, för Guds skull, såväl ni som vi sjelfva göra? I afseende på edra porslinskrukor, hafva de visserligen sin förtjenst, men ni bör ingalunda göra er några illusioner om denna artikel: äro väl oaktadt de foglar och fantasibilder som pryda dem, oaktadt den fernissa hvarmed de äro öfverdragna, edra krukor någonting annat än krukor? Föreställ ni er t. ex, att vi saknade hemmagjorda krukor, äro vi färdiga, att bevisa motsatsen. Vi ha flera egna krukor, än vi behöfva. Edra produkter skola derföre icke räcka till att dermed betala edra inköp hos utländningen, den satsen är blott alltför mycket besannad. De japanesiska frihandlarne äro visserligen i stånd till att påstå, att ni kan göra något annat. Något annat! Liksom man kunde göra något annat, än det man alltid har gjort! Hafva väl vi någonsin rådt eder till att göra något annat? Dessutom, huru skulle man kunna införa ny industri i Japan, om man upphörde med att der förbjuda främmande varor? Förmån j väl utstå den engelska, franska och kinesiska konkurrensen? Veten j då icke, att de kinesiska arbetarne nöja sig med en handfull ris och att det är väl bekant, att de flesta utaf dem lifnära sig utaf de döda hundar, som de uppfiska ur Gula Floden? Viljen j tvinga de japanesiska arbetarne, att föda sig af döda hundar liksom kineserna? (Det skulle kanske vara politiskt att låta utsprida ett rykte om, att det är på detta sätt frihandlarne vilja förskaffa de japanesiska arbetarne lifvet för godt pris). Hvad engelsmännen angår, är det ännu värre med dem än med kineserna. Deras arbetare födas icke alls, saken är notorisk, och deras stora fabriksegare hafva i allmänhet för sed att arbeta med förlust. Det är också endast i längden och på grund af den ofantliga massan af deras operationer, som de lyckas göra fortyn. Det är mängden, som gör eet, sa brödmadamen, sålde en 4-styfvers bulle för 3 styfver. Med de franska arbetarne är det annorlunda. De göra revolution, då de bli hungriga och skaffa sig en annan styrelse, när de ej mera smekas af den förra — Gud bevare er, Darri, för att få reovlutionernas ohyra in i ert land! Ö, japanesare, kunnen j täfla med sådana konkurrenter? Nej, j kunnen det icke. J skullen bli öfversvämmade, det är ovilkorligt! af engelska, franska och kinesiska varor. Hvarmed skullen j betala dem? Icke mea kamfert och porslin, hvarmed marknaden skulle vara öfverfylld, icke med, något annat som j skullen vara ur stånd att producera, allden