Göteborgsposten – 19 januari 1864, sida 1

— Jag hoppas det, mumlade sir James, som satte sig att drömma om pärskapet och sin vackra kusin, markis Roger Asburthons millioner. ILL. Klockan åtta på aftonen, då natten sänkte sig och i sina dimmor insvepte Gamla Asburthons torn, begaf sig Wills i väg på sin bergsponny, drifvande framför sig ett dussin stora hundar, lika magra som deras husbondes inkomster, och hållande vid betslet den jagthäst, hvilken sir James nästa dag skulle rida. I stället för att följa vanliga vägen hade Wills vadat öfver strömmen och ridande utefter skogsbrynet anlände han på qvällen till Burton. Bestående af omkring hundra hus och en enda gata, var denna by bebodd af fredliga bönder. Denna afton såg Wills en temligen talrik folksamling framför byns enda krog. Karlar, qvinnor, barn och gubbar visade sig mycket nyfikna och försökte att få se hvad som tilldrog sig inuti krogen. I sin egenskap af god skotte hade Wills aldrig passerat en krog utan att stiga ur sadeln och tömma en mugg öl. Han kallade på en ung gosse, anförtrodde denne sina hästar och hundar, i det han åt honom utlofvade en penny och inträdde på krogen. Hvad som så starkt ådrog sig hopens uppmärksamhet,