Göteborgsposten – 16 januari 1864, sida 1

och nästan olycksbädande skönhet. Denne man, som tyck tes storväxt och stark, bar en till hälften orientalisk drägt hvilket förvånade den unge markisen. En hvit kaftan betäckte hans skuldror och föll nec på hans stöflar af rödt marokin. I stället för värja ba han vid sidan en liten krogig sabel, sådane som de infödde officerarne vid indiska armeen bruka. Denne man passerade, utan att stanna, förbi markis Roger, men helsade honom höfligt, och om det funnits er observatör i närheten skulle han blifvit öfverraskad vid den flyktiga blick af öm tillgifvenhet, hvarmed den okände betraktade den unge, engelske pären. Ungdomen är nyfiken. bå den obekante passerat; vände han sig till hälften om i sadeln och betraktade honom. Han saktade sedan på hästen ock gjorde tecken åt den honom åtföljande betjenten att nalkas. — Hvem är dender herrn? frågade han. — Jag förmodar, ers herrlighet, svarade betjenten att det är den herre från Indien som ärft lord Maegregors egendomar och som varit här ungefär fjorton dagar. — Ja, jag har hört talas om denne främling, sade markisen. Det är en hindu som tjenat vid cipoys och kommit till London med en omätlig förmögenhet. — Ers nåd har rätt. — Och du tror det är han? — Vid sanct Patrik! svarade betjenten, en engelsk eller skotsk gentleman skulle ej under denna mulna himmel kläda sig i hvitt eller ha en så mörk ansigtsfärg.