Göteborgsposten – 16 januari 1864, sida 1

WAeL ——— sanning, han hade rätt — Förnöjsamhet är ifvets förnämsta krydda! Men få äro de som förstå att rätt uppskatta den. Men låtom oss efter denna nog allvarliga ligression återvända till sällskapslitvet, och skyndom oss att proklamera den hvita västens itertagande af sin så länge förlorade rättighet itt ligga oss karlar närmast om hjertat. Nu behöfva vi då, gudskelof, icke se ut som vi samt och synnerligen ämnade bege oss på en begrafning när vi i stället ämna oss in i en danssalong, och damerna skola icke längre, när de någon gång behaga lyckliggöra oss med en blick, behöfva se allting i svart. — För dyrkare af bordets nöjen, hoc est gourmander, kunna vi omtala en splitter ny rätt, som vi nyligen sågo figurera på matsedeln till en härstädes gifven lukullisk middag. Timpano Siciliano, så var det klingande namnet. Hvad är det? Ja, fråga hr Audersson på Hötel Phenix, han vet det nog han! Tillfölje af privata tillställningar ha de offentliga nöjena under veckan icke varit så talrikt besökta, som man kunnat vänta, hvarken representationerna å teatern eller, och isynnerhet, den särdeles intressanta konsert, som till förmån för orkesterkassan sistl. onsdag i mindre Börssalen gass för en mycken såtalig publik. Det är i högsta måtto beklagligt att se huru litet allmänheten söker att uppmuntra dessa försök att upprätthålla en stadig varande orkester härstädes. Det är beklagligt, men ganska betecknande, att under det verkligt god musik i en prydlig lokal uppföres för tomma väggarne, slits man om det oskattbara nöjet att i en af cigarrök och diverse mindre behagliga ångor upptylld lokal låta sina ögon och öron tjusas at den beryktade Cancan, som här lär uppföras på ett sätt, hvarom man icke ens kunnat drömma på balerna i Mabille och Chåteau des fleurs. Men det är också skillnad på pris — invänder kanske någon lika ekonomisk som omusikalisk chim-förfaktare. Var god, min dyre sir, och räkna efter hvad det oupphörliga kringvandrandet med tallriken kostar Er kassa på en lika lång tid som en konsert upptager, och vi få se hvilket som kostar mest. Vi vidhålla emellertid ännu vårt påstående, att i händelse orkesterns ledamöter, hvilket vi omöjligt kunna förmå oss att tro, icke ansett det under sin värdighet att medverka vid dessa nu så mycket omtyckta konserter å la Schantz, detta å ömse sidor skulle ha aflupit till större belåtenhet, åtminstone i rent ekonomiskt hänseende. — Apropos Teater och Orkester, taga vi oss friheten framställa en liten förfrågan: Hvart togo annonserna om musiken mellan akterna vägen: Sjönko de som mycket annat godt här i verlden ner i glömskans haf och finnes det icke det ringaste hopp om att de återigen kunna dyka upp på nya året? Väderleken — aj, äro vi nu der igen — har som vi nämnt varit frisk och kylig, och frosten har samvetsgrannt försökt att åter sopa igen spåren af åtskilliga näringsidkares glupska begär att hugga för sig af det under heta somrar kanske bäst uppskattade frusna elementet. Underligt är, att icke flera olyckshändelser inträffat, då man ser huru oförväget en del okynniga pojkar våga sig, snart sagdt, direkte ned i öppna vaken. Häromdagen inträffade en händelse, hvilken kunnat bli sorglig nog, men lyckligtvis i stället fick en viss komisk anstrykning. Innan vi gå att förtälja denna, vilja vi åpropos väderleken fästa våra läsares uppmärksamhet på den på annat ställe i tidningen förekommande sammanställningen af meteorologiska iakttagelserna under sistl. år, i händelse någon af dem skulle vilja täfla med vår gotländska L-z eller den fransyska rovädersmenniskan? Mathieu de la Dröme. Man finner nemligen af denna sammanställning,