Göteborgsposten – 14 januari 1864, sida 1

andedrägten blef häftigare, och Simson reste sig då orolig upp. Jean de France öppnade ögonen. — Jag är törstig! sade han. — En lampa brann inne i tältet; vid dess sken blof Jean varse Simson. — Gif mig något att dricka! bad han. — 8e här, herre, svarade jätten i det han framräckte en bägare med en lugnande dryck som Bolton tillredt. Jean drack med begärlighet. ; — Oh, hvad jag lider! yttrade han; jag måste dock föra bort skatten, ty om brahminerna få tid på sig, skola de gömma den! : — Skatten! utropade Simson; ni har då funnit den, H — Ja, svarade Jean de France med feberaktig häftighet, och den är hundra gånger större än någon konungs i hela verlden. ! — Men hvarföre har ni ej kallat mig till er, herre? : — Hör på, så skall du få veta allt. Jean de France berättade nu för Simson sina underbara äfventyr i grottan, ända till det ögonblick då vi lemnade honom orörlig och liksom förlamad under inflytelsen af det besynnerliga rus han fått af denna gula dryck som liknade spanskt vin. Från detta ögonblick kunde han ej erinra sig något mera. Hvad hade tilldragit sig med honom? Huru hade han kommit ur grottan? Han hade vaknat vid nattens inbrott, liggande under ett träd, som ger en döden ifall i I