Göteborgsposten – 11 januari 1864, sida 2

gre och hastigare och efter tio minuter kröp ormen, alldeles uttröttad, af sig ejelf åter ned i dosan. Negren tillslöt den, och sir James tog den med en så utmärkt taskspelareskicklighet att ingen af de kringstående märkte det. I samma ögonblick lät han fem guiner falla på mattan hvarpå negern just lagt en annan orm i det han åter började : — Detta, mylords och myladies, är den gula ormen från Java ... etc. etc. Men sir James, som föga brydde sig om hvilka den gula ormens talanger voro, hade redan långt aflägsnat sig. Han uppgick dock ej på terassen yttre vägen; tvärtom inträdde han i palatsets inre och återvände genom boningsrummen till den hängmatta i hvilken den lille Roger alltjemt sof. Sir Jack och hans motståndareåvoro ej mer på terassen, och de båda negrerna hade bortkastat sina solfjädrar samt öfvergifvit barnet. Lutade öfver bröstvärnet,åskådade de den gula ormens konster. Sir James dröjde en sekund, tvekade ett ögonblick under det han sökte fadren med ögonen. Derpå var hans beslut med blixtens hastighet fattadt. (Forts.)