Göteborgsposten – 9 januari 1864, sida 1

ssakkunnig penna än vår, det må vara no; sagdt, hvad vi hört en connaisseur med ei oefterhärmlig åtbörd yttra: damerna vor vackrare och toiletterna dyrbarare än van ligt! Vi äro öfvertygade om, att den he dersmannen denna gång icke misstagit sig sin uppfattning, äfven om vid mönstringen da garne etter balen ingen af det täcka köne befunnits riktigt brari sina medsystrars ögon Vi herrar slippa då, tack vare den gemen samma, oföränderliga, svarta habiten, (man ät civil) temligen belskinnadt ifrån granskningen ty det fordras ett öfvadt öga för att upptäcks om frack och inexpressiblos äro sömmade hos Josephi eller Silvander Hayman. Men — revenons a nos moutons — till Åmaranterordens bal. Vi äro nog lyckliga att kunna tör våra läsare — och läsarinnor — meddela en förteckning på de recipienter, som vid samma tillfälle upptogos till medlemmar af detta frejdade sällskap. Se här de lyckliges namn, om ni behagar: Damer: Fru Alfred Evers ins. af hr 0. Evers. Oscar Wikström P. Paterson. M:ll Hilma Wimnell RR Wahlgren. Marie Louise Winberg , EE. Dahlgren. Helga Bolander löjtn. V. Jacobsson. Elisabeth Edgren Hjärne. Herrar: Löjtn. Ivan Örtendahl m:ll Wimnell. Underl. E. G. W. Smedmark , Norström. J. O. G. Smedmark , A. Ekström. , IL. O. Th. Berggren Am. Ekström. Carl Hedlund M. Nyström. Osc. Karlberg 5 OA. Alfsson. EF. 6. Treffenberg II. Mosän. F. E. Wahlströmer B. Ekström. Hr Carl Wijk M. Gibson. Otto Mosen , U. v. Holten. G. Wimnell ÅA. Röhss. Häradsh. Söderberg , , B. Oterdahl. Konsul Thomas H. Lyon. En fråga som vi ofta hört framställas är den: hvar månne skälet skall sökas dertill, att inga assembleer härstädes kunna bära sig? Det ges ingen stad i hela Skandinavien, den må nu vara huru liten och obetydlig som helst, der man icke under vintern har sina regelbundna, vanligtvis talrikt besökta soirder-, men i Göteborg, rikets andra stad, är det platt omöjligt att utan förlust för arrangörerna få dylika i gång. Hvad kan väl vara orsaken? Vi svara utan betänkande: atteri-andan ! som här liksom i så många andra fall i vår goda stad utgör en stötesten för många både nytiga och förädlande njutningar. RKan jag icke å dansa med den och den eller vara lika sentil som den, vill jag icke gå upp på en vörsbal; tänka äfven många, glömmande fru enngrens ord: Hon är ej glad för det hon dansar Hon dansar för det hon är glad.En vacker dag för någon tid sedan, just om vi blitvit öfverraskade med en liten, men aggande god julvinter, läste man i stadens idningar: C. S. K. sammanträder vid Hiingsfärgan ete. G. S. k., frågade man ill en början med en viss förundran, hvad vånde det vara? Snart erinrade man sig ock, att här, hvarest man alltid följer med in tid, i likhet med hvad förut skett i hufudstaden, organiserats en skridskoklubb och tt det troligen vore denna, som nu ämnade äda i verksamhet. Och så var det verklien. En tid bortåt har allmänheten varit i llfälle att beskåda de nitiska bemödanden på et hala, som denna klubb under sin korta llvaro redan ådagalagt. En talrik samling 17 yngre damer och kavaljerer har hvarjeln iddag på en med flaggor smyckad bana måds st och tröjd ilat fram på den glänsande stål-d on, under det andra medlemmar aft det täc-e . könet föredragit att af starka armar framh jutas på prydligt grönmålade, särdeles be-se äma små slädar. . Särskilda arrangementer! m åstadkommande af snar hjelp vid möjligen si