Göteborgsposten – 8 januari 1864, sida 1

— Nå och denne andre prest, hvart tar han vägen? frågade Simson. — YDeane aflägsnar sig och träffar en tredje brahmin, hvilken i sin ordning går bort till ett hemligt tillhåll, hvarest den befinner sig, som vet hvar skatten finnes. — Aha!: yttrade Simson, som gjort stora ansträngningar för att följa med denna berättelse. — I hela Indien, återtog Jean de France, finnes blott tre brahminer, som känna till hemligheten; tre brahminer och en qvinna, hvilken likt en forutidens vestul vakar dag och natt öfver denna dyrbara skatt. — Ah! en qvinna, yttrade Simson. Jean de France återtog: — Men denna hemlighet skall jag inom en timma ha reda på. — Huru? — Hör på Un bonze från Calcutta, som om dagen förkläder sis till tlöjtblåsare och är en af de högst uppsatte presteraa i Indien, kommer hit i natt och medför till en af de tte som känna till hemligheten frukten af sina insamlingar i den stora staden. — Huria vet ni att han skall komma? — Jag hörde honom sjelf säga det till bayaderen i går morse. — Vet ni också hvar mötet skall ega rum? — Vid zudinnan Amourdavalis källa; du vet, den som ligger några steg härifrån. — Jag hör sorlet från henne, yttrade Simson: men hvad är det jag har att göra, herre?