Göteborgsposten – 8 januari 1864, sida 1

id färdiga att berätta er; men de skynda utt i samma andedrag tillägga, det allt godt ir insödt och allt det onda i importerats utifrån. Men hvad jag här vänder mig mot är ej så mycket den låga lasten i all dess ryslighet, hvars tillhåll äro blott alltför många källare vid Broadway elier Bowery, som mot de bättre innevånarnes vilda begär efter förströelser at mer eller mindre oskyldig karakter, deras afsmak för hemmet och ett stadgadt lif, hvilken förening med den inrotade vanan vid stadslif och böjelsen att samla sig i hoteller, har undermineradt så mycket af den anglosaxiska karakterens allvar och sundhet. Det var tidigt i Oktober då jag återvände till denna stad efter en kort resa vesterut, och jag förvånades öfver att hela befolkningen så tidigt samlats der efter en kort vistelse vid badorterna Saratoga och Newport. Verkligt landtlif är ingenstädes i smaken inom Amerika. Den medborgare som under minst tio månader om året är instängd i sitt eleganta hus vid femte avenyen, lemnar aldrig svaden utan att taga sjelfva staden med sig, sina vänner och bekantskaper, sitt hotell och sin teater, till de badorter dit han med motvilja gör en utflygt på några veckor. Jag säger med motvilja, ty han gör det hufvudsakligen för att behaga husets herrskarinna, hvilken hoppas att få visa sig i dyrbarare siden, mera blixtrande juveler och en utomordentligare krinolin under Ocean-houseis kollonader än hon någonsin gjorde på Broadways stenläggning. Ljufva, skuggrika lundar, förtjusande nejder och beqväma villor ligga här och der bland Staten Islands grönska och på stränderna ruadt omkring den herrliga New-Yorksbugten. Täcka, landtliga tillflyktsorter ligga på så minuters afständ från Wall Street — man behöfver blott gå öfver med färjan. Men den äkta New -Vorkskon kan lika litet afvänjas från sin aveny som parisaren från sina boulevarder, och villorna kring staden äro oftare bebodda af från gamla verlden inflyttade personer än af denna kontinents infödingar. Äfven briten blir snart efter sin ankomst till New-York ett mera sällskapslikt djur. Ian gör i New-York som New Yorkarne göra, och Oktober samt November månaders jaktnöjen sresta honom ej att bege sig ut på landet. Det förklaras som obeboeligt. Klimatet är för öfrigt så inom som utom staden allt hvad en menniska kan önska sig. Den amerikanska himlens renhet kan knappast ens öfverträffas af Italiens i hela dess prakt, och vintern sjelf med alla dess millioner rykande skorstenar eger icke makt att smutsa denna Vesterns hutvudstads marmorhvita renhet, ty de lyckliga amerikanarne ega den bästa slags antheracit-stenkol — ett bränsle som gifver hetta utan smuts, eld utan rök.