Göteborgsposten – 8 januari 1864, sida 1

hotell ha t. ex. nu blifvit ett slags aftonbörs, der sprättar och millionärer samlas efter middagen och der de sittande vid sina vinglas nyligen inrättat en monster-nationalbank ester det mest godkända Chase-mönster och med ett kapital af femtio millioner dollars (i papper). Denna vana vid zigenarelif föder naturligtvis yppiga, lättsinniga och öfverdådiga vanor. Newyorkaren lefver för dagen, ilande från nöje till nöje med nästan pinsam itver. Staden kan, efter hvad man säger, skryta at att ega icke mindre än 20 teatrar — engelska, fransyska och tyska, alla af underordnadt slag, så vidt min erfarenhet och smak sträcker sig. Dessutom finnes en mängd konsertsalar, trädgårdaro. s. v., hvilka det skulle vara svårt att här uppräkna. Newyork öfverträffar i detta hänseende London och går nära nog upp mot Paris. Raseriet efter spektakler har sedan kriget bröt ut ofantligt ökat sig och innevarande spelår är hvarje teatersalong abonnerad från Oktober eller November till slutet af Mars eller April. Två eller tre tyska teatrar hvila ej ens som de öfriga på söndagen. Lika talrika äro de enskilda nöjena. Baler och bjudningar hafva aldrig varit så talrika som nu. Fransyska och italienska krigsångare ha bidragit med sin andel af polkor och champagnesupåer, och i synnerhet ha ryssarne varit dagens lejon, ehuru gudnås blott för att dagen derefter nedsättas vill blotta björnar och förklaras för fördömda, talgätande, ohjelpliga barbarer. Ingenstädes skall man påträffa en så ursinnig törst efter penningen parad med ett gränslösare förakt för penningar. Man skulle kunna säga att Newyork ej är bättre än ett ofantligt spelhus. Åk ut en vacker lördagsefternuddag för att lyssna till musiken i den nya Central Park, och åsynen af dessa tusentals åkdon, spritt spångande nya, glänsande i alla färger, skall tala till er om rikedomar som förvärfvats dagen förut, för att kanske i morgon förstöras. Tanken på morgondagen synes ej besvära någon härstädes. Att den stora finansiela jordbäfningen on gång skall komma, att den dag skall randas då greenbacks — pappersmyntet — ej skola ega mera värde än lika många torra löf, derom hyser ingen förståndig man det ringaste tvifvel; men det är just emedan landets välstånd är så prekärt och ötvergående, som hvar och en förståndig man är så angelägen att njuta sin andel i denna verldens goda; det är emedan mr Chass mynt är så osäkert som alla äro så ifriga att bli af dermed och lägga ned det i hvad helst som tyckes vara en solid valuta eller lemnar eu timmas nöje. New-Yorkarens ansträngningar, liksom hvarje annan amerikanares, Bostonboens undantagna, gå ut på att förneka sitt engelska ursprung och att affektera fransk smak, franska seder och vanor. Här finnes på botten at nationallynnet mycket af anglosaxisk kraft och arbetsamhet, men på ytan efterapar det unga Amerika franskt lättsinne samt visar mycken partiskhet tör fransk kokkonst och klädedrägt m. m. Vi ha här mycket af det kontinentala Europas glitter och fåtänglighet. Amerikanaren är ett slags till hälften förfranskad John Bull. Allt hvad som i New-York icke är en butik eller bank erinrar en om en stor fålänglig och temligen syndig badort. Jag vill ej upprepa allt hvad jag läser i tidningarne från andra kringliggande städer, i synnerhet från det skenheliga, afundsjuka Philadelphia, angående de tusentals ficktjutvarne och de tusentals andra slag af socialt ondt som kräla på New-Yorks gator. Att staden ej är bättre än den möjligen kunde vara, detta äro de hederligare innevånarne all