Göteborgsposten – 8 januari 1864, sida 1

— Och ni har nu funnit den? Jean återtog efter en stunds tystnad: — Eugelsmännen tro sig vara herrar öfver Indien; de inbil:a sig att ha gjort denna nation vanmäktig, den a förtrampade, men icke undertryckta nation, som drömmer om att en dag återvinna sitt oberoende. Men för att återerofra sitt oberoende behöfver nationen soldater, och för att få soldater pengar, mycket pengar. En skatt finnes, som en dag skall tjena till att skaffa Indien tillbaka sin frihet; bonzer, brahminer och dervischer finnas, som ha sig ålagdt att troget vakta och föröka denna skatt. En morgon, straxt innan dagens inbrott, hade jag lagt mig bredvid Calcuttas murar och väntade på att stadens portar skulle öp nas. Ej långt ifrån mig låg en gammal brahmin och en hinduisk qvinna. De samtalade på detta språk, hvilket endast presterna känna till, men som jag lärde mig då jag tillbragte tre månader i sällskap med en brahminsk landsflykting. Ej ett ord undföll mig af deras samtal, och hör nu hvad jag fick veta. Till att föröka denna skatt bidrager hvarje inföding: flöjtblåsaren som stryker omkring gatorna, bayaderen som för en shilling roar de engelska soldaterna med sin dans, dervischen som tigger almosor, den simple bäraren, alla erlägga de sin tribut vid första pagod som befinner sig på deras väg. En prest mottager len och lägger den till de penningar han förut erhållit. Hvarje vecka lemnar denne prest staden en afton, går hela natten och kommer slutligen midt i en skog; der finnes in annan prest som mottager hvad den andre insamlat och ger till honom: gå och se dig icke tillbaka.