Göteborgsposten – 5 januari 1864, sida 1

—— eller karotter och fat. och kringsvärmes af lefnadsglada skämtande skaror, sutto nu ängsliga ynglingar med penna i hand framför hvar sitt blåckhorn och pappersark, bevakade af ett par fruktansvärda examinatorers argusögon. Det var icke en ringa ting frågan gällde — den gällde ju den efterlängtade kokarderade mössan, den gällde första steget på ärans bana, såsom en hyperboliserande talare i den gamla akademiska stilen skulle ha uttryckt sig. Ett par små afsteg från grammatikens eller logikens stråt skulle kunnat tillintetgöra deras leende förhoppningar och bilda ett dystert streck i den framtidsräkning, som icke blott de utan äfven deras hulda pappor och dito mammor uppgjort. Dels af egen erfarenhet dels af andras kände piltarne det vanskliga i försöket att utveckla examinatorernas ofta svårhandterliga ämnen samt visste, att inspirationen ofta plär utebli, då den behöfves som bäst, äfvensom att mödosamt inpluggade reglor pläga svika i nödens stund dem, som förlitat sig på dem, alldeles som vore de utplånade ur minnet. Icke under då om den dagen många och djupa suckar drogos i den sal, som blifvit helgad åt den festliga glädjen! Men vare sig nu att sjelfva förflyttningen af kriaskrifningen från byggnaden med det olycksbådande vedernamnet halt ett fördelaktigt inflytande på uppsatsernas komposition, att i Föreningssalen goda genier omsväfvat de unga författarne och hugnat dem med lyckliga ingifvelser, eller att några outredda naturkrafter gjort sig gällande till deras förmån, så fick en oerhördt stor majoritet af dem som anmält sig till studentexamens undergående, sin stilistiska kapacitet vederbörligen approberad. Af 177 examinandi blefvo blott 11 kuggade — ett resultat, som kanske öfverraskade ynglingarne sjelfva. Åtven i de muntliga profven kasserades ganska så och mösssabrikanterna fingo god förtjenst. Detta är summan af texten! Frågan om historiska prosessionens återbesättande, som blifvit en cause cålbre, tack vare de krafter och lidelser, den satt i rörelse, är nu afgjord i öfverensstämmelse med de härstädes inom och utom Konsistorium förherrskande åsigterna. Adjunkt IIammarstrands sista förtviflade angrepp på Lunds Konsistorium visade sig således vanmäktigt mot höga vederbörandes rättsuppfattning, och det återstår honom blott möjligheten att utgifva en Granskning af regeringens grunder för adjunkt Tengbergs utnämnande till Historiarum Professor — något, som väl vore alldeles i kostymen af hans färskaste författareverksamhet. För öfrigt måste det erkännas, att om än det sätt, hvarpå adjunkt H. uppträdt såsom kandidat till den ifrågavarande prolessionen, icke varit egnadt att stegra tankarna om hans förmåga såsom häfdatecknare, det dock ovedersägligen ådagalagt en mindre vanlig virtuositet i basunandet för egna förtjenster, förmenta såväl som verkliga, äfvensom i motståndares öfversållande med invektiver af massivaste slag. Frågan om latinska professionens besättande är ännu oafgjord, men det uppsatta för slaget ger anledning till den förmodan, att äfven denna profession kommer att tillfalla en göteborgare, neml. adjunkt Lysander. Att goda skäl tala för en sådan utnämning är otvitvelaktigt, men det torde dock kunna sättas i tråga hurnavida icke en profession i Hvarjehanda passade ännu bättre för donne ovanligt intelligente polyhistor, ifall n. b. en sådan profession funnes vid vårt universitet. De offentliga nöjena ha under den förflutna terminen hvarken varit många eller med få undantag, särdeles märkvärdiga. Beni zoug-zoug-araberna förbluffade oss en aftor