Flöjtblåsaren stannade vid dörren af kojan, varseblef Jean de France och tog ett steg tillbaka. — Han sofver, sade bayaderen. i Flöjtblåsaren stötte till honom med foten och yttrade på indiska: . — Bort med dig, främmande hund, du är vid ingån-, gen till ett tempel! Den förmente sotvaren vände sig om, öppnade ena ögat och tillslöt det åter brummande. i — Han är full! mumlade bayaderen. ; Flöjtblåsaren satte en nyckel i dörren med hieroglyferna och öppnade den; han och hans följeslagerska gingo in i templet och tillslöto åter dörren. I I Jean de France nalkades då dörren och satte ögat intill en springa på densamma, hvarigenom han kunde se det inre af templet. : Flöjtblåsaren och bayaderen samtalade med låg röst, jmen Jean de France hade fin hörsel och med ett triumfe krande leende mumlade han för sig sjelf: : — Huru lyckligt att jag förstår de indiska presternas I präk! es j