Göteborgsposten – 4 januari 1864, sida 1

betald. Vill man således framlocka någon sädesspekulation på Herrljunga, måste saken ställas så som vid Foglavik, der både sädesspekulanter och magasiner finnas, ty med någon kännedom om svenska bondens skaplynne må man aldrig invagga sig i den förhoppningen, att han på en halfmils omväg, som dessutom är backig och svår, skall leta sig väg till Boråsbanans ändpunkt. Detta är en af de vidriga omständigheter, hvarmed Boråsbanan har att kämpa; men att athjelpa denna ligger i bolagets eget skön. Att åter förutse, när den ännu större olägenheten, som har sin grund i den hämmade bom ullstillgången och den tillfölje deraf jemförelsevis nedliggande väfnadsindustrien, detta ligger lika mycket utom området för mensklig beräkning som dess afhjelpande utom möjlighetens gräns. I detta fall måste man tåligt se tiden an. Under sådana omständigheter blir trafikchefsplatsen allt utom eu sinekur. Hvilken omsigt, hvilken förmåga af en snabb och säker uppfattning af de tusende olika fall som törekomma till, snart sagdt, ögonblickligt afgörande, hvilken förmåga att behandla menniskor denna plats fordrar, är lätt att inse. Att få en person, som besitter en af dessa egenskaper skulle i de flesta fall vara svårt nog, men att ha fått en, som har dem alla förenade, nog är det en lycka alltid som bolaget får skrifva på räkningen af den ogemenaste bondtur, ifall man annars ej skulle vara sinnad att kreditera grefve Sparre för hvad han försyndat sig med den smalspåriga banan — en sak, som den äkta Boråsaren aldrig glömmer. Från Vestra stambanan, der grefve Taube som man vet beklädde samma plats, medförde han den trafikerande allmänhetens enhälliga erkännande, att hans plats skulle sent, om någonsin fyllas — ett vitsord, som ej skail komma att jäfvas med afseende på hans plats här. Abstraherar man åter från de direkta in komsterna, så har saken nog en behagligare sida att bjuda på. Jernvägarnes högre mission, att närma menniskor intill hvarandra, att borttaga en mängd inrotade fördomar, att låta en trisk bris från det stora verldshvimlet bortsopa kälkborgerligheten och ensidigheten på de mest undangömda platser, skall icke heller här förneka sig. På dessa fem månader hafva lika många främlingar besökt vår stad som förr på lika många år; — grossörer och handelsexpediter, proprietärer och turister hafva aflöst hvarandra i en brokig blandning, för avt ej tala om dessa hopar af profryttare, som tidtals, likt de egyptiska gräshopporne, öfversvämmat oss. Många af dessa främlingar hafva lemnat Borås med helt andra föreställningar än de hitkommit med och speciellt veta vi, att flera af dessa hoppfulla ungdomar från det :stora fäderneslandet med hvilket vi pu, i parentes sagdt, äro på vippen att komma i delo, blifvit så behandlade, att de kunna ha skäl att Åaf meiner Ehre försäkra mina vänner, dass mann doch in Borås leben und leben lassen versteht. Med ett ord, i andligt hänseende skall den lättade kommunikationen lika litet här som annorstädes förneka sin verksamhet. För en fjorton dagar sedan afslutade härvarande elementarskolor höstterminen medelst sina vanliga examina. Den tekniska skolans bevistade jag. Åtskilliga välgrundade anmärkningar i detalj skulle visserligen kunna göras vid såväl skolan som undervisningen i vissa ämnen, men hufvudintrycket var dock godt, och man torde med trygghet kunna sörespå detta läroverk en särdeles vacker framtid, isynnerhet om dess n. v. kraftfulle och nitiske föreståndare får sitta vid styret tills skolans anseende hunnit att fullt stadgas.