Göteborgsposten – 30 december 1863, sida 1

let då man murar en brunn; i stället för murbruk begagnas bly hvilket gör att då slutligen bomben är färdig jernbitarne i densamma ligga lika säkert och orubbligt som tegelstenarne i ett hus. Sedan man tyllt bomben med sprängsatsen begagnas han på samma sätt som vanliga spetskulor, hvarvid kanonens lopp håller tillsammans de eljest till en början alltför svaga väggarne. När bomben sedermera nått sitt mål och exploderar kringkastas med en förfärlig kraft de hundratals jernbitar af hvilka bomben bestod och sprida förstörelse åt alla håll. De företräden som enhälligt tillerkännas Armstrongskanonen och hvilka blifvit inför den nedsatta komitän rent af bevisade, äro följande: Den är mycket lätt, jemförd med andra kanoner. Denna egenskap är en naturlig följd deraf att det jern hvaraf den förfärdig gats blifvit användt på ett sätt som gör att det säkrast motstår krutets explosionskraft. Styrka. Man har med armstrongskanonerna anställt skjutförsök just för att utröna denna egenskap och dervid funnit, att ingen annan kanon skulle kunna utstå proportionsvis lika stora krutladdningar. Waraktighet. Antingen kanonerna bestå uteslutande af sammansmidda jernspiraler eller, såsom det äfven brukas, det inre loppet utgöres af en stålcylinder, har detta system ett afgjordt företräde. Af 636 dylika kanoner, med hvilka skjutits 50,000 salvor, ha blott tretton blifvit så skadade att de behöft repareras. Men afräknar man dem som med högst obetydlig kostnad kunnat repareras, återstår det blott tyra som blifvit allvarsammare skadade. Kastkropparnes uniformitet. Detta betraktas som en bland de vigtigaste förbättringar sir William Armstrong åstadkommit. De förutnämnda segmentbomberna kunna nemligen genom blott ringa förändringar i anbringande al krutsats, tändrör, o. s. v. begagnas än som bomber, än som granater, än som solida kulor etc. Projektilernas förödelseförmåga. At alla hittills kända projektiler äro, enligt hvad t. o. m. armstrongssystemets mest afgjorda vedersakare medgifva, segmentbomberna de fruktansvärdaste. Då denna egenskap är en kanons kardinaldygd, torde redan densamma bevisa dess företräde framför alla andra. Då dertill lägges att dess skottvidd är otantlig, måste man medgifva att alla väsendtliga invändningar mot systemet kunna anses häsda. Emellertid ha dylika gjorts emot detsamma och vi framställa dem här, sädane de inför ofta omnämnde komite blifvit framställda. Den första invändning man gjort mot de vanliga Armstrongkanonerna är den att de tillfölje af sina många delar skulle vara för ömtåliga att begagna i tält. För det första äro, säger man, de s. k. rentpieces — de jern stycken med hvilka man efter skottets inläggande tilltäpper den bakre öppningen på kanonen, — mycket lätta att förlora. Det har emellertid visat sig att detta fel lätt afhjelpes genom större uppmärksamhet af officerarne då laddningen sker, och att olyckor blott genom oskicklighet i detta sall kunna uppstå. Bristande styrka är vidare en invänning man gjort mot Armstrongskanonen. Vid närmare undersökning har man dock såsom ofvan antydts funnit att det allra största antalet af de kanoner som vid de talrika tillfällen, då dessa kanoner bepröfvats, blifvit skadade, varit af den äldsta tillverkningen, tör hvilken man ännu ej hade fullt tillfredsställande metoder och maskiner. De på senare tider till verkade kanonerna äro utomordentligt starka, långt mera tillochmed än de gamla gjutna kanonerna. De fina sprickor som man understun