Göteborgsposten – 30 december 1863, sida 1

börjat ett nytt lis i detta besynnerliga nordi ska klimat. Madame Czarinski var den första qvinna jag allvarsamt tänkt på, och hurn kunde jag under sådana förhållanden hjelpa det? Redan derpå töljande dag gick MDiddle ut sägande att han skulle bli borta till qvällen, och jag var itrigt sysselsatt med min hufrudbok, då grefvinnan åter inträdde. Hon bad ej om ursäkt, och frågade ej etter NDiddle. utan satte sig genast ned och började samtala med mig, frågade huru jag tyckte om hennes mottagning, hvad jag tyckte om damerna, om jag visste hvad den och den sagt om mig och om jag ville komma tillbaka igen. Jag gjorde mitt bästa för att svara henne samt begagnade äfven tillfället, för att framkasta min förvåning öfver hennes sätt mot mig och öfver den uppmärksamhet som sällskapet visat mig. — Ja, yttrade hon, jag mottog er som en gammal vän; det är det bästa rekommen dationsbrefvet till vår societet. Hon lyckönskade mig till att ha uppträdt så mycket till min fördei och rådde mig att ej låta någon annan veta, det jag ej var stum innan hon lärde mig fransyska. Ert återvinnande af talförmågan, sade hon, skall då förefalla så intressant. Men jag glömmer att jag vill, det ni skrifver något i mitt album.