Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 2

toret stängdes, somliga af bokhällarne gingo då ut att promenera eller besöka sina vänner, de sömniga gingo till sängs. Vissa ryssar kunna sotva bort en otrolig stor del af dygnet. Sedan jag funderat på och gratulerat mig till bjudningen och gifvit portvakten en silfverrubel för att ej bry sig om mina törehatvanden — en ryss förstår dylika saker utan ord — gick jag följande atton ut vid sjutiden, liksom för att taga min vanliga promenad. Framtör töboden stod ett mycket vackert ekipage, men utan vapen på dörren. Ingen syntes nyfiken eller ölverraskad at att se ett dylikt ekipage på ett sådant ställe. Det var åtven märkvärdigt huru hastigt kusken fann mig vara den rätta personen. Han öppnade dörren i samma ögonblick jag nalkades. Jag steg upp och ekipaget kördes till Cazarieskipalatset. Jag kände staden tillräckligt väl för att finna, det vi ej foro raka väger och ätven att vi stannade vid bakporten, hvilken var belägen på en trång, dyster gata med en mur midtemot på andra sidan. Er betjent i lysande livrå emottog mig, förde mig genom en korridor och uppför trapporna till ett elegant möbleradt klädeskabinett, hvarest jag enligt grefvinnans lötte fann allt som be hötdes för en gentlemans toilett, inbegripe