Göteborgsposten – 24 december 1863, sida 1

LIX. Dot sista. Gilbert Monckton bistod sin hustru i allt hvad hor ville göra. Ingen skandal egde rum. Alla de lagliga for maliteterna försiggingo mycket tyst. De besvärliga men niskor, som nödvändigt ville ha reda på sina grannars an gelägenheter, erhöllo det svaret att en kodicill blifvit fun nen, som återkallade den förnämsta klausulen i mr de Crespignys testamente. Mr Peter Sedgewick och mrs Ban nister voro villiga att åtaga sig det uppdrag, de erhållit ehuru denna fru yttrade sin förvåning öfver att hennes halfsyster fått detta oväntade arf. Eleanor Monckton till trädde egendomen. Efter att ha en gång förlåtit sin fars fiende, skulle den unga af impulser styrda qvinnan gerne velat lemna honom förmögenheten på köpet, — men prak: tiska prosaiska menniskor voro till hands för att hindra henne att vara för ädelmodig. Mrs Darrell och hennes son reste till Italien, och mrs Monckton gaf den unge mannen ett vackert anslag, som satte honom i tiilfälle att fullfölja sin bana som artist. Han hade gjort den vigtiga upptäckten att träget arbete är, när allt kommer omkring, icke det värsta straff, en man kan lida, och att ett dåligt samvete är en förfärligare börda än hvarje tyngd, som misshandlade arbetare måste bära. Han arbetade mycket flitigt och med entusiasm. Blygseln öfver det förflutna pådret hans blyerts. Hans sårade sjelfkänsla bistod honom; och han arbetade tappert för att befria sig från sin vanära.