Bref från Stockholm (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 20 December. . Ue sont passes ces jours de föte — ja dessa sötebrödsdagar för en mängd kanslister och notarier i stånd och utskott med arvoden från 2: 50 ända till och med 7: 50 pr dag, äro slutade, borta är konsul X, som hade så svårt att skilja sig från våra cafes chantants, borta är Z. från — land, som i sina kragstöflor och långrock gjorde så mycket uppseende bland damerna på de i la Croix mindre salong så gouterade, ej annonserade, öfverenskomna balerna — borta äro de alla med undantag af våra egna tio, vår Hierta, vår Ditzinger, vår kopparslagare Brinck o. s. v. som förde hufvudstadens talan; men det är sannt hr rådman Björck, den blifvande Riksbanksdeputeranden, är qvar och icke till förglömmandes hr Mengel, han är också qvar, till glädje för baron Stael. Hr Aug. Blanche står på resande fot, han lemnar oss och Illustrerad Tid ning tredjedag jul, då han öfver Jönköping far till Wrams-Gunnarstorp och prosten G. H. Mellin, hans gamle vän, för att jula ett par dagar; men sedan bär det af till Köpenhamn samt vidare öfver Cassel, Frankfurt och Basel till Turin, Florens och Neapel. Till början af April har han stämt möte med Michael Bakunin i Florens, der denne frihetshjelte skall uppehålla sig en längre tid för att sammanskrifva sina rikhaltiga minnenfrån ett af de mest vexlingsrika lif. Meninsen är då också att Blanche tillsammans med Bakunin skall fara till Caprera, för att göra en påhelsning hos Garibaldi. Af våra tidningar har ni sett, att vissa vederbörande fallit på den luminiösa iden att vilja förlägga Stockholms Allmänna Barnnus till Humlegården. Denna tanke är verkigen karakteristisk för våra vederbörande i samma stund man uppgjort planer för att af denna vackra plats göra något annat än hvad den nu om somrarne är, ett tillhåll, isynnerhet om söndagarne, för allt möjligt slödder, och der excesser af sanska betänklig art söndagligen begås. Nu