Göteborgsposten – 17 december 1863, sida 1

under, enär de för densamma gjort allt hvad man billigtvis kunnat begära, enär de för att sauvera den, eller åtminstone apparanserna sparat hvarken bläck och papper eller vackra fraser eller bindande deduktioner. På samma sätt fullgjorde de sina pligter såsom rättvisans frihetens och nationalitetsidens törkämpar den polska frågan. Och nu äro det döende Polen och det till undergång dömda Danmark skyldiga dem oändlig tacksamhet, eller hur? I Paris harmas man ännu omätligt på de gäster, som voro inviterade till den stora kongressen och ej ville komma. Ryktet är uppenbarligen icke ense med sig sjelf om det steg, som det bör låta Napoleon taga. Än låter det honom skritva det mest hjertligt amikala bref till drottning Victoria för att locka henne eller åtminstone någon hennes representant öfver Kanalen till kongressbordet i Paris; än låter det högstdensamme traktera sin engelska syster med en bister och at vrede ljungande epistel, förmodligen i afsigt att skrämma henne till samtycke. Tusende andra mer eller mindre sannolika on dits cirkulera om kejsarens afsigter att hämnas sin lidna försmädelser, men troligen lyckas den sluge monarken till slut att taga ett parti som ingen kunnat ana. Tänk om detta blefve att han helt enkelt teg och tålte och lät saken ha sin gång! Den lagstiftande kåren har roat sig med att förklara ett halft dussin representantval ogiltiga. För öfrigt går det mycket stilla och hyggligt till vid sessionerna att döma af de officiela och de officiösa rapporterna. Några andra sådana kunna svårligen bekommas, ty om ett af regeringen oberoende blad börjar referera diskussionerna, så råkar det merändels illa ut. Inrikesministern hämmar allt dylikt ofog genom dessa varningar, som erinra om att, egentligen taladt, ingen tidning i Frankrike är oberoende af regeringen. Thiers feteras både af regeringen och oppositionen, men den kloke mannen låter ej locka sig af några avancer utan vill bevara sitt oberoende för att kunna fritt uttala sin enskilta mening i diverse frågor. Han skall kritisera Frankrikes uppträdande i den mexicanska frågan; regeringen bör vara smickrad deraf, ty man har velat anse det under all kritik. Stora äro de offer, interventionen i Montezumas gamla land redan kostat Frankrike, och resultaterna mikroskopiskt små. General Forey säger att innan affärerna kunna bli rangerade Frankrike måste uppoffra lika mycket folk och lika mycket penningar, som det redan bestått, och detta allt för att befästa hierarkien i dess landsförderfliga välde, göra erkehertig Maximilian till kejsare och uppfylla en af den bigotta kejsarinnan Eugenies nycker. För att så ostrafladt begå sådana selsteg måste en furste vara mycket stor och mycket mäktig. Underrättelserna från Nordamerika förmäla att Unionen en tid bortåt nästan oafbrutet haft vind i seglen. I mån af unionisternas framgångar har också deras aktier i Europa stigit och de konfedererades sjunkit — en omståndighet, som visar att menskligheten, itminstone i ett hänseende, står på samma punkt som den stod för flera årtusenden sedan, att döma af forntida vises iakttagelger. Från Kina meddelas den märkliga underrättelsen att kejsaren befallt den kinesiska armeens örverbefälhafvare att strypa sig — välförståendes icke kejsaren utan sig sjelf — och att denne underdånigst hörsammat den nöga befattningen och på ofvannämda sätt tasit lifvet af sig. En så långt drifven lydnad ör jordens allerhögste NU FR EE EA CO — ÅA 5