Göteborgsposten – 17 december 1863, sida 1

jväcka plågsamma tankar och återkalla i minnet bleknad. ansigten, som man helst vill glömma. Nästan alla de gaml: möblerna hade blifvit bortförda, och Launcelot hade visa sig mycket frikostig mot sina ogifta tanter, som möblera ett litet hus i Windsor med det som Lanncelot ej velat he qvar på Woodlands. De stackars missnöjda damerna hade bosatt sig i en liten återvändsgränd, som låg mellan der branta gatan och slottet, i det hopp att stadslifvet hvimmel skulle komma dem att glömma den orätt de lidit. Launcelot Darrell och hans mor regerade således på Woodlands i stället för de ogifta systrarne, och taffeltäckaren Parker och hushållerskan mrs Jepcott tjenade en ny herre och fru. Den unge mannen hade varit förbittrad öfver sin fattigdom och hade hatat sig sjelf och hela verlden för de förödmjukelsers skull, hvilka en man, som är för lat att arbeta och för fattig att lefva utan arbete, måste alltid mer eller mindre underkasta sig. Men ack, nu då han genom att begå ett brott hade ernått sin ärelystnads mål, fann han att vinsten på spelet icke uppvägde hvad ljusen kostade, och att han i sina dystraste stunder före monsieur de Crespignys död ej lidit så mycket som han nu led dagligen och stundligen. Den olycklige mr Wares mördare förtär demed god aptit en qvällsvard, bestående af fläsk-kotletter, medan deras knappt kallnade offer låg i en damm vid landsvägen. Men det är icke alla, som blifvit utrustade med dessa herrars själsstyrka. Launcelot Darrell kunde ej aflägsna från sig min