Göteborgsposten – 8 december 1863, sida 1

märkte mrs Lennard, när de gingo från Hotel du Palais till den ifrågavarande trädgården. Man åt som bäst middag hos de billiga restauratörerna, och ett sällskap spelte på blåsinstrumenter muntra melodier bland de dammiga träden och blommorna, den ljumma fontänen, barnen, barnpigorna och de temligen ruskiga parisiska flanörerna. Klockan var ett qvart öfver fem, emedan mrs Lennard i yttersta stunden förlagt sin parasoll och tio minuter användts på att söka efter den. Monsieur Victor Bourdon satt på en bänk nära fontänen, men han steg upp och skyndado mot de begge damerna, när de nalkades. — Ja går in i en juvelerarebutik, sade mrs Lennard, medan ni talar med er vän; var god och kom dit, när ni vill träffa mig. Majoren kommer till oss här, som ni vet, kl. half sex, och vi skola äta middag hos Vefour. Goddag! Mrs Lennard bestod de sista orden och en behaglig hälsning på fransmannen, och aflägsnade sig sedan. Victor Bourdon pekade på bänken, som han nyss lemnat, och Eleanor satte sig der. Fransmannen satte sig på samma bänk ehuru på aktningsfullt afstånd från henne. Hvarje spår af den föregående attonens rus hade försvunnit. Han var alldeles lugn, och munnens bestämda uttryck och de grågröna ögonens kalla glans bådade icke godt för någon, som han hyste agg mot. Den dagen talade han engelska. Han talade detta språk utmärkt väl och prononcerade blott ett och annat ord på franskt mancr. — Madame, sade han, jag skall icke spilla tiden onödigtvis utan gå rakt på saken. Ni hatar Launcelot Darrell?