Göteborgsposten – 7 december 1863, sida 1

Eleanor, kom tillbaka. Jag har handlat öfveriladt och grymt. Jag vill tro dig. Major Lennard brukade hvar dag läsa i Times hos Galignanis, men som han icke var mycket skarhsinnig i iakttagelser eller stark i reflexionen, så föranledde annonsens upprepande honom blott att emellanåt säger: Kors! den stackaren annonserar ännu efter Ellnor. Hemma hos sig omnämnde ban aldrig denna omständighet. Så grämde Eleanor sig i hemlighet i verldens gladaste stad, under det att Gilbert Monckton irrade hit och dit bittert sörjande sin förlorade maka. Jag föreställer mig att medlidsamma englar stundom gråta öfver de gagnlösa qval, den onödiga ångest, som dåraktiga dödliga förorsaka sig sjelfva. LIV. Victor Bourdon går öfver till fienden. I Major Lennard och hans fru hade bott nära två månader i Hotel du Palais. Ayril stod i begrepp att öfvergå till Maj, och atmosferen i boulevardernas stad var mycket olik den, som är beroende af den engelska vårens kalla lägtar och opålitliga solsken. Små smultron sågos i föntren hos de billiga restauratörerna i Palais Royal bredvid ättelik sparris och gröna ärter från Algier, tills den främnande öbon icke kunde göra sig riktig reda för månaderias följd, utan frestades att tro det ingen Maj fanns i den