Göteborgsposten – 7 december 1863, sida 1

anhållit om rättighet att disponera den till millioner uppgående kassabehållningen och, o så skulle behöfvas, att upptaga ett lån på 1 millioner. Då statsskulden, som år 1854 u gjorde inemot 124 millioner, nu icke är myt ket öfver 100 mill., och det i riket herrskåe ett allmänt utbredt välstånd, skall Danmar bättre än de flesta länder kunna bära de me ett krig förknippade bördor. Slutligen vi Jag tillägga, att vår regering hvarken har mot tagit någon underrättelse om den i Times och några andra engelska tidningar meddela de notisen om att den engelska kanalflotta skulle ha sått order att afgå till Östersjön, el ler om att en fransk eskader utrustades samma ändamål. Denna notis är mycket osan nolik; huru verksamt Englands uppträdande diplomatiskt hänseende än har varit, har de dock icke fört något mot Tyskland atgjord fiendtligt språk, om man icke som sådant vil räkna lord Palmerstons bekanta yttrande: at Danmark icke skall komma att stå ensamt : striden. Engelska flottans afgång skulle dess: utom vara alldeles onödig; en utan omsvep tramkastad hotelse i detta hänseende skulle vara mer än tillräcklig att dämpa de högljudda rop, som nu höjas i Frankfurt. Tysklands öfvermod mot en svagare motståndare liksom dess ödmjukhet mot en mäktig fiende är bekant. Om örvertagandet af holsteinska ministeren vet man ännu ingenting, oaktadt undernandlingarne nu ha pågått i öfver elfva dasar. Då det nu gäller att med kraftig hand atta regeringstömmarne i Holstein, är det naturligt, att man hellre vill se en holsteinare, in en dansk i spetsen för regeringen. Derföre ingaf Mall sin afskedsansökan som minister för Holstein och underhandlingarne fördes med grefve Carl Moltke, grefve Criminil och baron Blome till Salzau. De ledde likväl icke ill något resultat, hvilket isynnerhet är belagligt, derföre att till och med det svagaste örsök till uppror i sjelfva Holstein skall besagnas af våra fiender som ett bevis på reeringens oduglighet att handhatva lugn och ordning. Först efter de tyska truppernas inyckning skall tvifvelsutan upprorsfanan höas; men om de holsteinska adelsmännen icke vilja understödja konungen, kan ministeren cke utan stor fara länge lägga händerna i kötet. Hxad Slesvig beträffar, gläder det nig att kunna tillfoga, det ännu deputationer åväl från köpstäderna som från landtdistriken (till och med från det som tysktsinnadt kildrade Angeln) komma till hufvudstaden ör att bringa konungen sin hyllning. EAA — —