Göteborgsposten – 7 december 1863, sida 1

Mindre lätt att förstå är deremot att främ mande makter, hvilkas opartiskhet det ick kan vara tillåtet att bestrida, ha behöft så lång tid för att inse att det endast och allenas har varit Slesvigs eröfrande, som det gällde Man påstår sålunda att Ryssland ännu i dett: ögonblick skall antaga att författningen af d 18 Nov. är liktydigt med Slesvigs inkorpora tion och således står i strid med de år 185: förda underhandlingarne, oaktadt, som sagdt Slesvigs enskilda angelägenheter icke äro be rörda med ett enda ord i denna författningslag Czaren, som genom ett trollslag skulle varastånd att göra slut på långt allvarligare förvecklingar, såvida han nemligen medgaf å polackarne samma rättigbeter som den danska regeringen har gifvit holsteinarne — enskilda in. stitutioner öfverallt der gemensamhet ej önskas — czaren synes alldeles förglömma att hans egen utrikesminister, furst Gartschakoff, under de misslyckade underhandlingarne med vest makterna om uppfattningen af Wienertraktatens bestämmelser angående Polen, har framställt följande påstående: att tolkningen at en traktat tillkommer den part, som den ålägger förpligtelser, då det blir den andra partens sak att tillse att dessa gifvas en så bestämd form, att intet tvifvel kan uppstå med afseende på deras uppfattning. När kabinettet i S:t Petersburg gör anspråk på ett ensidigt tolkande af sina i Wienertraktaten ingängna förpligtelser med afseende å Polen, så ir det icke lätt att förklara, med hvilken förnuftsgrund det kan tillerkänna Tyskland rätt att ensidigt tolka öfverenskommelser, som icke engång ha erhållit traktatsbindande form och som Danmark dessutom till punkt och pricka var uppfyllt, för så vidt som det tyska föroundet icke med sin olidliga och förbundsstridiga inblandning sjelft har förhindrat det. Blott en enda makt har ända ifrån böran icke blott uppfattat ståndpunkten utan också de erötringslystna planer, som gömmas lerunder, och det är de två förenade nordiska