Göteborgsposten – 5 december 1863, sida 1

inmärkningar och farhågor, uttalade i förra krönikan. Dessa voro dock, vi bedja såvil N:o 115 som den öfriga delen af kåren vara öfvertygad derom, ej framställda art klandersjuka, utan på grund af från åtskilliga skarpskyttar uttalad missbelåtenhet öfver den stiltje hvari de trott sig finna kårens angelägenheter ha råkat. Vi medgifva gerna att, å ena sidan taget, saken varit bättre tjent med om vi före nedskrifvandet af våra anmärkningar vändt oss till någon med förhållandena känd person, såsom t. ex. till N:o 115, men tro dock att, å andra sidan taget, då krönikeskrifvaren ändå nu får stå såsom syndabocken för att ha sprungit i ogjordt väder, saken ingenting förlorat. utan snarare tvärtom vunnit på att N:o 115 fått tillfälle att i kårens namn bringa de verkligen glädjande faktiska förhållandena till allmänhetens kännedom, hvilka i hans insända uppsats i Göteborgs-Postens nummer för sistl. Tisdag återfinnas. Här låter sålunda tillämpa sig den gamla satsen: det är intet ondt, som ej medför något godt. N:o 115:s artikel skulle visserligen kunna gitva anledning till ett par små invänningar; men då vi veta att en god sak ofta mera skadas än gagnas genom att vara föremål för polemik, hålla vi gerna inne med dem. Att vår stad under dess förvånansvärda materiela framåtskridande äfven håller jemna steg på den andliga utvecklingens gebiet är numera ett erkändt faktum. Det är den mest glädjande anblick att t. ex. se det intresse hvarmed den arbetande klassen besöker folkbiblioteket, detta kanske det välsignelserikaste minne af en af våra ädlaste medborgare. Musei läsekabinett och våra 4 boklådor äro ju bevis på det intelligensens lif som genomgår vårt samhälle. Men allt detta är dock ej tillräckligt, tyckte hr Philipp Maass, en tysk bokhandlare som några år bedrifvit affärer i Stockholm, Häromdagen öfverraskades man neml. af stora plakater å dörrarne till det s. k. Gegerseldtska huset vid hörnet at Östra Hamnoch Köpmansgatorna, hvarigenom hr Ph. Maass tillkännagifver att han i nämnde hus öppnat en 5:te bokhandel i Göteborg. Vid ett besök i boklådan befanns emellertid att lagret utgjordes endast och allenast af hr Maass egna underhaltiga (med några få undantag) och dyra förlagsartiklar. Hufvudändamålet tyckes endast vara att här bilda en expedition för den på hr M:s förlag utkommande tidskriften Familjevännen. Det är om denna tidskrift vi ville yttra ett par ord. Tyskland har gifvit och gifver oss mycket. Tyskland har skänkt oss Mozart och Beethoven och Tyskland skänker oss de skaror af vandrande konstnärer som gå omkring i gårdarne och uppföra oljud. Tyskland har skänkt oss Goethe och Schiller och Tyskland skänker oss, genom sin värdige son hr Ph. Maass, — Familjevännen. Denna kan med allt skäl stämplas såsom en af de oförsyntaste bokhandelsspekulationer vi, sedan en inom svenska bokhandeln illa renommerad annan tysk förläggare för ett par år sedan afled, varit i tillfälle att se. Man behöfver endast betrakta de alnslånga, braskande puffar hr Maass i de större tidningarnes annonsafdelning låtit införa, för att finna saken misstänkt; och då man tager närmare notis om tidskriftens innehåll, ser de usla träsnittsafdragen till den ännu uslare texten och märker det förfärliga språk, hvarken svenska eller tyska, hvarpå dess läsare bjudas, kan man ej annat än finna det rätt allvarsamt till sina följder om en dylik läsning fortfarande kommer att utkolporteras i landet i lika stor grad som under innev. år lärer vara fallet. Vi anse att såväl pressen som hvarje person som nitälskar för en god, ren och fosterländsk litteraturs spridning bland svenska folket, bör med allvar söka sätta en damm för ofvannämnda skamlösa pretext att blifva af med en hop dåliga planscher, hvilka medfölja hr Maasstidskrift som Sgratis-premier. — Må man då hellre skynda att uppmuntra de företag som i samma riktning göras inom landet och af svenska förläggare. Vi syfta här närmast på det af en aktad bokhandelsfirma i Stockholm utgifna förtjenstfulla arbetet Litograsiskt Allehanda, hvilket uteslutande meddelar planscher af svenska konstnärer och text af svenska författare, hvaribland återfinnas flera af de bästa pennor som förnärvarande finnas inom det belletristiska området i vårt land. Litografiskt Allehanda är visserligen i boklådan något dyrare än Familjevännen, men är dock jemförelsevis i sjelfsva verket betydligt billigare än denne. Ett annat dylikt arbete, hvilket, fastän ännu åtskilligt torde vara öfrigt att önska ifråga om detsamma, förtjenar långt mera uppmärksammas än hr Maass och konsorters skräp, är Iden af boktryckaren Gernandt i Halmstad utgifna Familj:Journalen; hvilkens prenumerastionsanmälan för nästa år synes särdeles lofI vande. Det var en afton på Lorensberg, så hyrjar on välhokant viecgsncara att af INA