Göteborgsposten – 4 december 1863, sida 1

————— kunderades ifrigt af åtskilliga talare i stånden. Samtlige dessas innersta mening uttalades oförbehållsammast at en ledamot, friherre Stjornstedt, som yttrade på Riddarhuset att det alls icke kunde skada om folket fick känna skedan af de anslag som beviljades I förslaget att godtgöra kreditivet genom extra bevillning låg alltså ett politiskt motiv — det att gifva regeringen en varning mot att begära, och folket att bevilja ytterligare anslag för ett möjligen förestående krig! Denna manöver är onekligen ganska fintlig; men tillika särdeles betecknande just derföre, att den gillats at de två första stånden, som alltså vid detta tillfälle gjorde opposition mot regeringen, och visade sig alls icke obenägna att göra regeringen en smula impopulär hos nationen, som alltid med missnöje ser att bevillningen höjes. Men huru förklara en sådan maskerad opposition från de två första stånden? Jo, möjligen på det sätt att dessa stånd ville gilva regeringen en liten lexa för dess benägenhet för — representationsreformen. Statsutskottet har skyndat att besvara bondeståndets återremiss, medelst en anmodan till ståndet att förena sig om adelns och presteståndets beslut. Samtidigt dermed vidtogs en manöver i borgareståndet, som också är betecknande för situationen der. En borgare föreslog i gårdagens plenum att bondeståndet skulle inbjudas att förena sig med borgareståndet om dess beslut. Men då hastade en annan ledamot att begära inbjudningsförslaget på bordet, hvarigenom ändamålet med detsamma förfelades; ty bondeståndet måste idag på s. m. till besvarande företaga utskottets framställning. Under tiden debatterade borgareståndet idag med mycken ifver huruvida en inbjudning från presteståndet om antagande af dess beslut i saken skulle godkän nas och borgareståndet således frånträda sitt beslut. Bondeståndet gjorde dock slag i saken dymedelst, att utskottets senare framställning förkastades, och i sammanhang dermed antogs borgareståndets beslut att kreditivet icke skall godtgöras genom bevillning. Frågan har derigenom omgestaltat sig så, att två stånd stannat mot två, hvarigenom frågan kommer att i förstärkt statsutskott afgöras. Sannolikt blir resultatet deraf att kreditivet kommer att godtgöras al besparingarne på statsregleringen. För att å konungens vägnar öfvervara Fredrik VII:s högtidliga begratning lärer riksmarskalken grefve Gyldenstolpe vara utsedd att afresa tll hköpensamn, och skall han ättöljas af en lysande eskort utsedd bland bärvarande militärer at olika grader. Hela ofsicerskåren vid Skånska husarregementet, hvars örverste den aflidne konungen var, lärer ock både fått order och blifvit inbjuden att bevista begrafningen. Redan i går på förmiddagen utbredde sig bå börsen ett rykte, att den engelska kanaltiottan skulle oförtofvadt ankomma till Ostersjön. Stor uppståndelse naturligtvis. Hvad kan meningen dermed vara? — var den fräga som allmänt gjordes. På aftonen erfor man genom Posttidningen att nämnde flotta skulle ankomma till Köpenhamns redd såsom i dag för att salutera vid begrafningen d. v. s. vid Fredrik VII:s begrafning. Men dagen för denna högtidlighet är ju icke ännu bestämd? Den engelska tlottan utanför Nöpenhamn upprikver ju dessutom så sorgliga mmuen för det danska folket att saluten i dubbelt afseende måste vara smirtsam. Det behötver väl icke sägas att man mycket undrar och gissar hrem som skall utses till Sveriges sändebud vid fredseller krigskongressen i Paris. I. Crusenstolpes sista lSfällningshäåfte uppgilvas åtskilliga som kunna