Göteborgsposten – 4 december 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till ÅLady Audleys Hemlighet.) Jag hade sått ett barn, en liten flicka, som var omkrig halftannat år gammal, och som var uppkallad efter Freds rika tante, och Freds regemente var kommenderadt ut till Indien och jag gjorde mig i ordning for att stöta till honom i Southampton, och jag var mycket ledsen för att jag skulle föra min engel ut dit, derföre att folk sade att klimatet skulle döda henne. Jag bodde nära Enston Square, och jag var fasligt bedröfvad, när en qvill i skymningen, då jag satt vid brasan med min lilla flicka i knät, just den man, som jag brutit med, kom in i rummet. Jag skrek till, när jag såg honom, men han bad mig att icke bli rädd för honom. Då frågade jag honom om han förlåtit mig. Han sade att han bemödat sig om att förlåta mig. Han var mycket lugn och allvarlig, men fast jag tror han försökte att tala vänligt, låg det i hans sitt ett slags återhållen stränghet, som skrämde mig för honom. Det var icke länge sedan han återkommit från Orienten, och han kände sig mycket enslig och olycklig. Han hade hört af min far att jag skulle resa till Indien, och