Göteborgsposten – 4 december 1863, sida 1

— Ja, kära mrs Lennard. Mycket besynnerliga saker hända i denna verlden, och icke den minst besynnerliga är att ni och jag kommit tillsammans. Jag känner er dotter mycket väl. Hon heter ju Laura? — Ja, Laura Mason Lennard efter Freds rika tante Laura Mason. — och ni hette, som ogift, Margaret Ravenshaw? — Kors bevara mig — ja! ropade mrs Lennard. Ni tycks veta allt som rör mig. — Jag vet att — att den man, som ni bröt med, var Gilbert Monckton på Tolldale Priory. — Det förstås. Tolldale var pappas egendom, som han sålde till mr Monckton. Ack miss Villars, hvad ni måste förakta mig om ni känner honom! — Jag undrar blott att ni kunde — Eleanor teg plötsligt; om hon talat ut hvad hon ämnat säga, hade hon sagt något, som ej kunde vara smickrande för den godlynte majoren. Mrs Lennard förstod den I plötsliga pausen. — Jag vet hvad ni ämnade säga, miss Villars. Ni ville säga att ni undrade på att jag kunde föredraga Fred framför Gilbert Monckton, och jag är icke det minsta oud för det. Jag vet lika väl som ni att mr Monckton är Fredrik mycket, mycket öfverlägsen i förstånd, bildning och sätt att vara och i allt möjligt. Men begri er ni, tillade mrs Lennard med ett ursägtande leende, Fred och jag sympatiserade med hvarandra. j