Göteborgsposten – 3 december 1863, sida 1

—e?ä — WW W— enligare ideer, som i den ekonomiska lagstif ningen nu göra sig allmänt gällande och är äfven de, mäktiga hätfstänger för den allmänn utvecklingen i frihet och närmande mellan fol ken, ett närmande, som förr eller senare skal betinga varaktigare fredsförhållanden, än hva hittills varit fallet. Och ändock var det med blott ringa ma Joritet som det protektionistiska beslutet kun de genomdrifvas. Skulle nu regeringen, oak tadt sin vetskap om majoritetens inom repre sentationen ställning till tolket, hafva vankel modigt följt denna, bytt om system och lemna en bana, på hvilken landet gjort sådana pro gressiva framsteg, att hvarje svensk med skå är stolt deröfver? Skulle regeringen utan vidare tvekan be trakta denna samma representation såsom ett i alla ärenden konstant uttryck för den all männa meningen, hvilken (representationen öfverallt genom hela landet förklarats till sir sammansättning oduglig? Vi betvifla i det längsta, att sjelfva N. D. A. skall hafva panna till att oeftergifligt våga beifra ett sådant påstående. Den bekante statsekonomen Stuart Mill säger uti sin bok Om det representativa styrelsesättet: Om den representativa församlingens sammansättning är bristfällig, skall den genom enskilda handlingar göra ingrepp uti den exekuliva makten, jaga bort en god minister och utnämna och understödja en dålig; den skall låta bedraga sig af falska föregifvanden, eller den skall beröfva dem sitt stöd, som söka att samvetsgrannt uppfylla sina pligter; den skall skydda eller införa en allmän politik, i det yttre som i det inre, hvilken är egoistisk, nyckfull, obetänksam, utan förutseende, okunnig och full af fördomar; den skall upphätva goda lagar och införa dåliga; den skall förorsaka nytt ondt eller med törvänd egensinnighet fästa sig vid gammalt. Sådana äro farorna af ett representativt styrelsesätt, om konstituerandet af representationen ej tillförsäkrar en tillräcklig dosis af intelligens och vetande i nationalförsamlingen. Och om telaktigheten uti vår representations sammansättning äro vi ju alla ense. Mills ord äro tyvärr alltför sanna och träffa så ofta in på vår representation, att vi med befogenhet kunna i allo underskrifva dem. Å den nyckfullhet han omtalar har ju representationen lemnat de eklatantaste bevis. Samma ständer, som besluta upphäfvandet af all utförsel, vilja tillochmed bestämmandet af tull å importen af vissa litsförnödenheter, ett beslut som är alltför tydligt dikteradt af klassintresset, att kunna tagas i afseende. Den allmänna meningen har ihärdigt och ofta uttalat sig för närmare handelsförbindelser med Frankrike, såsom en god konsument af våra råämnesvaror. Regeringen inleder underhandlingar med Frankrike, med frihandelns principer som basis, emedan de nu omfatta nästan alla delar af Frankrikes handelssystem, men i samma vefva önskar representationen tulls åsättande å vissa importartiklar, i hvilka möjligen Frankrike skulle komma att konkurrera med några få arbetsgifvare och sabrikanter här i landet. Vår regering skulle i sanning bli löjlig i utlandets ögon, om hon nu utan vidare följde majoritetens nyck. Det mesta denna kan fordra är att regeringen tortgår på sin väg, tills nästa riksdag, som då kan mycket lätt vara af annan mening än nu. Men hvad allmänna opinionen fordrar, det är, itt representationens sammansättning så snart som möjligt ändras derhän, att den allmänna och bildade meningen får ett sannt och värligt uttryck, hvilket ej gifver hemliga eller medvetna fiender till landets framåtskridande ch utveckling skenbar rätt att drifva spegel