Göteborgsposten – 2 december 1863, sida 1

vill icke tala om min bedröfvelse, då den ej kan intressera er, miss Villars. Jag vill blott nämna att natt efter natt var min hufvudkudde våt af tårar och att mett hjerta skulle brustit, om ej jag haft hos mig den sympatiserande Louisa. Fredrik och jag korresponderade regelbundet men hemligt med Lousas bistånd. Omsider kom tiden för min afflyttning från pensionen — dels emedan jag var sjutton år gammal, och dels emedan pappa inte kunde betala miss Florathornes räkningar. Jag återvände till det gamla kuriöst byggda herresätet i Berkshire. Här fann jag allt stå mycket illa till, och den stackars pappa fasligt bedröfvad. Hans kreditorer hade börjat bli rysligt otåliga och lagsökningspapper, utslag och qvarstad på hvad han hade och dylika fasliga saker plågade honom. Och jag tror att de straxt skulle bysatt honom, om de kunnat, ty några ville ha honom till Whitecrop Street och andra ville ha honom till Queens Binch, och det var rysligt alltsammans. Pappa hade på senare tider blott haft en vän, neml. en mycket lärd herre, som tillhörde en ansedd advokatfirma i the City och som varit hans juridiska biträde. Denne herre var nemligen död, och hans far hade efterlemnat åt sin ende son en mycket stor förmögenhet. Denne var hos min stackars pappa, då jag kom hem från pensionen. (Forts.)