Göteborgsposten – 2 december 1863, sida 1

fastän ej så förnäm som majorens — hade varit mycket rik. Men på ett eller annat sätt, genom den enes eller den andres slöseri hade pappa blifvit fasligt fattig, och hans egendom, som låg i Berkshire, var högt — hvad heter det nu igen? — jo antecknad. Eleanor spratt lätt till, då Berkshire nämndes, något som ej undgick mrs Lennards uppmärksamhet. — Ni känner till Berkshire? sade hon. — Ja en del deraf. — Nå, som jag redan sagt så var stackars pappas egendom mycket högt intecknad, ech han hade näppeligen något, som han kunde kalla sitt, med undantag af det oregelbundet byggda hus, hvari jag är född. Och dessutom var han fasligt skuldsatt och beständigt rädd att hans kreditorer skulle skicka honom i fängelse, der han kunde slutat sina dagar, ty endast geaom ett underverk skulle han kunnat betala sina skulder. Detta var naturligtvis mycket bedröfligt. Men jag var förliten att förstå mycket af det, och puppa skickade mig till en gentil pension i Bath, hvarest hans systrar blifvit uppfostrade, och hvarest han kunde påräkna min utbildning. Eleanor, som träget arbetade på de sönderrifna handskarna, egnade i början denna berättelse föga uppmärksamhet. Men småningom började hon intressera sig derför, tills hon omsider lät händerna sjunka på knät för att bättre höra hvad mrs Lennard sade. — Vet ni, miss Villars, att det var i den pensionen, som jag först råkade mitt ödes herrskande stjerna, det vill säga majoren, som då var fasligt ung och icke hade ens