Göteborgsposten – 1 december 1863, sida 1

Villars, att hon om någon var en veritabel Åcockney — och hon sade i sin annons att hvem som helst kunde lät förtjena fem pund om veckan genom detta fina och intres santa arbete. Men jag kan omöjligt inse hur jag skull kunna förtjena fem pund om veckan på det, ty jag har m arbetat nära en månad på denna soffdynan, och den ha redan kostat trettiofem shilling, och den är inte färdig och majoren tycker inte om att jag arbetar, och jag ä tvungen att göra det, när han är ute, alldeles som det vor ett brott att måla på sammet. Om ni ville laga dess: handskarna, som gått i sönder öfver tummen — Pivers handskar, som kosta fyra francs och tjugofem —hvad het: de nu igen? — borde icke göra det, fast majoren säge att det är mitt eget fel, derföre att jag ville köpa sex ocl ett quart — så gjorde ni mig en stor tjenst, tillade mrs Len nard bedjande, när hon satte sig med sitt arbete vid et af de långa fönstren. Jag skall hinna långt, utropade hon om icke kejsaren åker ut, men om han gör det, så måst jag lemna arbetet och se på honom, för han är så söt. Eleanor var mycket villig att som det heter i annon ser, uträtta hvad som föreföll för den frus räkning, som hon konditionerade hos. Hon var, som vi veta, mycke stolt, lätt sårad och finkänslig, men hon hade ingen falsk stolthet. Hon blygdes ej att göra hvad hon åtagit sig och om det legat i hennes intresse att taga tjenst son köksviga, skulle hon efter bästa förmåga ha fullgjort sin: åligganden. Hon lagade derför mrs Lennards handska och stoppade hennes fina spetskragar och försökte ordn: hennes toilett, så godt sig göra lät, och tog bort de fuk