Göteborgsposten – 28 november 1863, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Sistl. Måndag häktades för första resan stöld straffade manspersonen Carl Magnus Carlsson från gården Wåmmedal i Kolleruds socken för tillgrepp föregående natt af en s innehållande ej mindre än 5 stycken gamla stöflor samt några spadar, ryktborstar, hästskrapor m. m. Tillgreppet hade föröfvats å en höskulle tillhörig åkaren A. P. Olsson, boende i Östra Haga. De tillgripna effekterna egdes äfven samtligen af Olsson, utom 2:ne stöflor med och en utan botten, hvilka kallade drängen på stället Lars Börjesson för herre och han var äfven den förste att upptäcka sin bottenlösa förlust. Man begaf sig ut på spaning efter tjufven, som vid middagstiden anträffades vid Galgkrogarne, betydligt öfverlastad och nu af Olsson forslades tillbaka till staden, der polisen tog hand om honom. Vid visiteringen af den stulna säcken innehöll denne äfven en väst och ett par byxor, till hvilka plagg kakelugnsmakaregesällen Wetterqvist anmälde sig som egare. Carlsson, som förut så väl försett sig med fotbeklädnad, hade på Måndagsmorgon tyckt sig i behof af en liten höjning i sin garderob, i synnerhet som han nu hade så god råd på borstar att hålla den vgs. Han gick derfore till hr Rigners kakelugnsbr.k i Haga der han har en bror anställd och der han af denna orsak brukat helsa på. Således bekant med lokalen gick han upp i det af Wetterqvist bebodda rummet, till hvilket han kände hvar nyckeln förvarades och knep de ofvannämnda plaggen. En ärgosse hade sett honom gå upp i byggningen, men hans vittnesbörd behöfdes ej, ty vid polisförhöret igår erkände Carlsson båda tillgreppena, hvarföre målet hänvisades till stadens rådhusrätt, dit äfven västen, byxorna och stöflorna för undergående af mönstring och värdering måste marschera med. Carlsson återfördes till cellen. — Åkaren Färnström som i Fredags åtta dagar stod inför poliskammaren angifven för nattvaktens ofredande samt häftigt körande natten till d. 12 d:s och då begärde uppskof i målet för ytterligare vittrens inkallande, var i går åter före. De nya vittnenas berättelser afveko dock ej i någon väsentlig punkt