Göteborgsposten – 28 november 1863, sida 2

frän förut i saken hörda, hvadan Färnström, som det onktadt ansåg sin loskuld lagd i dagen, dömdes att för häftigt körande böta 5 rdr samt lika mycket för nattvaktens oqvädande, eller att vid bristande tillgång undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 4 dagars enkelt fängelse. CE. d. kronoarbetskarlen Pehr Andersson var i går till poliskammaren uppkallad för att visa huruvida han här lyckats skaffa sig laga försvar eller stadig sysselsättning. Intetdera hade han kunnat erhålla, hvarföre poliskammaren ansåg rådligast att låta honom återvända till kronoarbetskåren å Rindön, vid hvilken han förut tjenat och tillät honom att som frivillig afgå dit. Härför betackade sig dock Andersson och anhöll att i stället blifva dömd till 6 månaders arbete, emedan tjenstetiden beräknas från den dag domen fälles och han derigenom skulle inbespara de tre veckor, som han ansåg erfordras för uppmarschen i st. för att han eljest först vid inställandet på Rindön skulle räknas som tillhörig arbetskåren. Detta beviljades och Andersson skulle i afvaktan på erhållande af pass få lof att som hittills vistas på baracken. Till betydlig förvåning för enhvar anhöll han dock som en nåd att under tiden få taga någon ledig cell i besittning, men förvåningen öfver denna egna smak minskades betydligt, då han uppgaf, att det rum hvari menniskor i hans belägenhet på baracken inlogeras af snuskigaste och orenligaste beskaffenhet, eller ör att begagna hans eget starka, om ock föga valda uttryck, sämre än det sämsta afträde. Äfven denna anhållan bevijades och Andersson begaf sig med belåten min in till sin cell, der han, om ock i ett fängelse, åtminstone har det snyggt och rent.