Göteborgsposten – 27 november 1863, sida 1

Af de i går alton ingångna Stockholmstidningarne redogör N. D. A. utförligare för krigsministerns yttrande, hvarföre vi här meddela dess ord: Det har på den senare rtiden uppstått hos nationen en tanke på krig, och denna tanke har ästadkommit en dallring, som genomgått hvarje svensks bröst, en dallring af fosterlandskärlek, visst icke af feghet. Om denna tanke skulle komma att öfvergå till handling, så skall nog vår arm6 — denne innefattande så väl de som frivilligt ställa sig i ledet och de som af lagens bud äro dertill förpligtade — skynda till sina fanor med godt mod och veta att tillkämpa sig segern samt på sådant sätt häfda den ära, som är värt dyrbaraste arf från våra fäder. I sådant fall tillhör det ock nationen att tänka på dessa sina söner och sätta dem medel i händerna till att uppehålla sitt moraliska mod och till att utföra striderna. Härtill erfordras kläder och föda, vapen och vissheten att, då det behöfves, hafva tillgång till sjukvård. Man hör ofta, alltför ofta sådana yttranden som att man ej bör under fredens lugn offra ett lands tillgangar pa sina stridskrafter, emedan man i farans stund kan gå man och man ur huset, och det är i synnerhet inom ett stånd, som denna åsigt gjort sig llande. Detta är dock tankloshetens eller okunnighetens prat. Det är ej blott folk, som behöfs i ett krig, och vill man hafva ett exempel derpå, så må man blott vända sina blickar till Amerika, der man också trott sig kunna föra krig med folk, som ej blifvit öfvadt till vapnens bruk. Äfven vi hafva dessutom folk tillräckligt. Vi h en stam af omkring 30,000 man, och en beväring af mellan 80,006 och 91,000 man, om alla åldersklasserna taiii —