Göteborgsposten – 27 november 1863, sida 1

sedan drabbas af det ansvar, att hafva fört representationen bakom ljuset. Sjöministornagrefve e. Platen ansa att, då inga fullständiga omändringar afsäges med anslaget, det äskade kreditivet vore tillräckligt. Statsrådet frih. Gripenstedt uppträdde deretter med ett tal at, enligt P.-T., ungefär detta kortfattade innehåll: Man har uttalat en förebråelse mot regeringen, att den nemligen skulle ha försummat att vårda landets försvarsmedel på ett sätt som kunde tillfredsställa tidens fordringar. Denna förebraelse eger ingen rättighet att k: sta mot regeringen, utan är representationen sjelf den som gjort sig förtjent at densamma, då den alltid afknappat de anslag som regeringen be Adeln vore dock minst förtjent af denna förebråelse. Men om man också mäste beklaga denna öfverdrifna s samhet, sa har man dock icke något egentligt skäl att vara missbeläten med densamma. Ty, då icke allt kan göras på en gång och tillgangarne äro begränsade, blir frågan, hvilket som varit bäst: antingen att under de sista tio åren i första rummet använda dem på genomgripande åtgärder i afseende på försvarsverket, eller ock på utvecklingen och förkofrandet af våra både andliga och materiella ressursta fallet skulle ha erfordrats en ny flotta, befästningar och en ny artillerimateriel, och hade dock nu, efter denna tidens fordringar, varit föga användbara. Nu deremot hafva vi genom utt följa det sednare alternativet tillegnat oss mycket för landets sanna intresse nyttigt, såsom: jernvägar, kommunikationsanstalter, teleyraf-inrättning, nytt fängelsesystem, dito undervisningsväsende, ökad rörelse, en mer än fördubblad statsinkomst samt en stadgad kredit. Afven blott ur synpunkten af landets försvar, tror jag att den hittills följda riktningen i sin allmännelighet varit den rätta, helst som vår geografiska betägenhet och öfriga förhållanden lyckligtvis tillåta oss att, utan uppoffring af våra intressen och vår ära, följa en mera passiv och varsam politik. Kreditivets obetydlighet, som en del talare talat om, härleder sig naturligtvis utaf ändamalet. Om meningen vore att nu genast anskaffa en hel ny flotta efier tidens fordringar; att uppföra alla nödiga befästningar; att ombyta all gammal materiel; eller att mobilisera 50,00v man och derutöfver: då vore visserligen summan i högsta måtto otillräcklig. Men detta kan naturligtvis icke vara meningen. Skälen derför äro klara: dels bör en sådan fråga i helt annan ordning öfverlemnas till ständernas pröfnin dels medger icke tiden utförandet af dylika anstalter. Andamålet med kre ditivet är blott att kunna verkställa sådana åtgärder som nu i främsta rummet erfordras för vår trygghet, och som af den hotande politiska ställningen i allmänhet kunna föranledas; och för detta ändamål torde kreditivet vara tillräckligt, och hvilket natur: ligtvis icke borde begäras större, än som för de afsedda temporära åtgärderna är behöfligt och kar användas. Den Kongl. propositionen remitterades till Statsutskottet. äfven.