Göteborgsposten – 27 november 1863, sida 1

tänkte på räkningen och försökte beräkna om den var under tio pund. Men bevura mig väl! utropade mrs Lennard hastigt, hvad jag är sjelfvisk! Jag hade alldeles glömt att ni naturligtvis vill fara till er pappa och mamma och säga dem hvart ni reser och låta packa in edra saker och så vidare. Eleanor skakade på hufvud t med ett sorgset leende. — Jag har hvarken far eller mor att fråga om rad, sade hon; jag är faderoch moderlös. — Är ni det? ropade mrs Lennard; då måste det ha varit skrifvit i ödets bok att vi skulle råkas, ty jag är också faderoch moderlös. Mamma dog när jag var myct liten, ock stackars pappa dog kort efter mitt giftermål. Han var missbelåten med det parti, jag gjorde, men Jag är glad öfver att han icke dog deraf utan af gikt i magen. Men ni vill väl taga afsked af edra vänner, innan ni far från London? — Nej, svarade Eleanor; jag skall skrifva till de enda vinner, jag har. Jag vill icke råka någon; jag vill icke att någon skall veta hvar jag far. Jag lemnade min cappsäck i ett hotell vtd Norfolk Strect, och jag vill gerna hämta den, om ni tillåter. Mrs Lennard gaf den nödvändiga befallningen, och hyrkusken körde till det hotell, der Eleanor lemnat sin kappsäck, och derifrån till Great Northern, hvarest mrs Lennard förde sin följeslagerska till ett vackert rum i första våningen, som låg nästintill en präktig sängkammare, hvars elegans minskades mycket deraf att den statliga arabiska sängen, de massiva emmorna, soffan, toilettbordet och