de det iche vara ur vägen att omnämna dem, alldenstund underrättelser från riksdagen i viss mån bekräfta dem. Tre millioners anslag till försvarskrafternas försättande i bättre stånd begäres af regeringen, förutom de redan bestämda kreditiven, antaga vi. Regeringen underrättar äfven ganska öppet, att hon är hugad, i händelse af behof, bistå vårt södra graunfolk. Danmark. Situationen blir fortfarande allt mera krigisk. Detär Tyskland, som synes vilja med våld frammana ett krig. Tyska förbundet har visserligen ännu icke erkänt prinsen af Augustenborg som hertig af Slesvig och Holstem; men det har antagligen redan i denna stund emottagit hans gesandt vid förbundsdagen. Detta emottagande betyder detsamma som ett erkännande, hvarföre det synes naurligt, att danske konungen ej vidare låter representera sig vid förbundsdagen. De diplomatiska förbindelserna mellan Tyskland och Danmark kunna derföre väntas snart bli afbrutna. Österrike och Preussen hafva underecknat londonerprotokollet af 1852, enligt hvilket den n. v. konung Christian af Danmarks bestämts till konung Fredriks presumive arftagare. De båda tyska stormakterna finna sig derföre generade och kunna ej gerna i likhet med tyska förbundet erkänna den ifrå gavarande tronpretendenten. Naturligtvis vilja dock de båda potentaterna vara med på ett hörn. För att icke bryta mot kontraktsenligt ingångna öfverenskommelser, ställa de sig på en annan basis och förklara nu, att den antagna nya gemensamhetsförfattningen för konungariket Danmark och Slesvig är ett brott mot de 1852 ingångna förpligtelserna af Danmark om att icke inkorporera Slesvig i konungariket. Ifrån denna sidan vilja de således operera mot Danmark. Nu är det visserligen sannt, att konung Fredrik afgaf ett dylikt löfte, men han var konstitutionel monark i Danmark och hans löfte var derföre blott ett personligt som ej kunde anses ega en för alla omständigheter gällande kraft. Den nye danske konungen är ej bunden af sådana löften och han har äfven gitvit sin stadlästelse af grundlagsförslaget. Det framgår således, att, i strid mot hvad vi antagit, hela Tyskland vill koalisera sig emot Danmark. Men det finnes i det liberala lägret i Tyskland klokt tänkande personer, som redan insett, att Tyskland ej går i frihetens utan i den reaktionära absolutismens ärenden, då det medgifver, att dess uppmärksamhet riktas på yttre förhållanden, på en fri stats undertryckande, medan dess egen utveckling är farligt hotad genom inre misshälligheter. Vi hoppas i det längsta, att man i Tyskland skall vakna till tullt medvetande af det farliga i dess egen ställning. Preussens inre förhållanden äro af sådan art, att förr eller senare ett afgörande utbrott kan väntas derstädes. Vi antaga derföre, att de politiskt tänkande der i landet skola i sista ögonblicket komma till besinning. Österrikes uppträdande är mera dikteradt af begäret efter hegemoni i Tyskland, än af verklig önskan, att rycka Slesvig från Danmark och såmedelst förstöra detta rike. Det fruktar lika mycket som någon annan, att Preussen skall blifva en stor sjömakt, ty det måste gitva det ytterligare styrka och dermed ätven rätt till öfvermakt. Det beror derföre på den allmänna meningen i Tyskland. Det ringaste vindkast till törsonlighet, som skulle der gitva sig tillkänna, skulle ätven draga Österrike tillbaka från hvarje aktiv håilning. Det är ej heller längre någon hemlighet, att Österrike icke skulle vara afvogt stämdt mot grefve Manderströms af konung Oscar ärsda plan, att genom Holsteins totala frånskilhande srån Danmark af detta hertigdöme bilda, i likhet med hvad förut egt rum med Belgien och Holland, ett neutralt område. Under sådana omständigheter är det derföre sakert, att på tyska folket nu hvilar det stora ansvar som at ett krig skulle följa. Vill det verkligen uppoffra sin egen frihet och förstöra ett annat lands — så måste inskränkningar göras för detsamma, på det ej Europas lugn upprepade gånger skall bli stördt af en inkräktningslust, som ofta kan medföra de farligaste förvecklingar. Den dansk-tyska tvisten har derföre i denna stund stor omfattning. Den är europeisk och intränger i alla kombinationer. Om derlöre Tyskland skulle fortfarande vilja äflas om att framkalla krigsutbrottet, är det alla 1 ii—— ——fyH—— — —— .ABAA k W 0