Göteborgsposten – 24 november 1863, sida 2

afseende på lönen. Förestånderskan, miss Barkham började att betrakta den främmandes vackra ansigte litet misstänksamt och glömde att sluta den mening, hon börjat. Jag förmodar, miss Villars, att mycket goda rekommendationer stå er till buds, sade hon kallt. Eleanor blef hHurpurröd. Här i sjelfva början mötte ett oöfverstigligt hinder. — Rekommendationer, stammade hon. Äro rekommendationer nödvändiga? — Det äro de visst. Vi kunna ej tänka på att sända någon ung dam från detta etublissemang, som ej har rekommendationer eller betyg af första ordningen. Somliga nöja sig med skriftliga betyg; men för min del anser jag ett muntligt alldeles oundgängligt, och jag skulle icke vilja på eget ansvar engagera något fruntimmer utan ett sådant. Eleanor såg mycket bedröfvad ut. Hon förstod sig ej på di: lomatiserande och omsvep. Hon kom på en gång fram med hela sanningen utan att låta hejda sig af miss Barkhams stränga blickar. — Jag kan omöjligt skaffa någon rekommendation, sade hon. Mina vänner veta icke att jag söker en plats och de få ej veta det. Jag försäkrar er att jag tillhör en mycket aktningsvärd familj och att jag mycket väl kan uträtta hvad jag åtager mig.