Göteborgsposten – 18 november 1863, sida 1

FwLUl — — — Illustrerade Tidning gifvit ett uttryck åt sin harm öfver den snöpliga utgången af Slöjdskolefrågan, men mest öfver ovationen för statsrådet Lagerstråle och öfverste Stal. Jag vill minnas att jag omtalat, alt öfverståthållaren satte upp voteringspropositionen i denna fråga å la Liljencrams, så att man skulle rösta nej när man ville ja och tvärtom, hvarigenom en mängd af stadsfullmäktige kom att rösta alldeles emot sin öfvertygelse. Detta är ett kändt faktum. Nu säger hr Blanche att det var en stor majoritet som beslutat hos konungen begära ny plats för skolan. IIur pass stor den der Ästora majoriteten var, derom får man begrepp när man hör att Ful mäktiges vaktmästare höllo på att springa lif vet ur sig för att få tillsammans den der sto ra majoriteten, och hvilket lyckades på det sättet, att de, hr Blanche inberäknad, fingo ihop 49 namn, men det 50:de, det stod omöjligt till att skaffa. För att emellertid få til sammans det i reglementet föreskritfna antalet a femtio för en pecitions aflemnande till K. M:t, hvad gjorde man väl, eller rättare hvad gjorde väl hr Blanche? Jo, han skref sitt namn två gånger under petitionen till K. M:t! Och trots allt detta har hr Blanche panna att tala om den stora majoriteten inom Fullmäktige, som petitionerade om ny plats för Slöjdskolan! — Hr Blanche säges straxt efter riksdagens slut ämna för sin helsas skull företaga den resa till Italien, den han redan förra hösten tillämnade, men hvarifrån det hedrande förtroendet att vid riksdagen representera en af hufvudstadens valkretsar hindrade honom. Konserternas tid är kommen, tyckes det. Hr Hultgren har gifvit en konsert, hr violinisten F. Book gaf igår konsert å k. teatern, violoncellisten hr Torssell ger en konsert i storkyrkan om tisdag, bröderna Holmes förbereder en konsert, Harmoniska sällskapet älven sin stora och ännu en konsert är i görningen och det är om den jag egentligen skulle vilja tala. Långt uppe på Ladugårdslandet i en gul träkoja sitter en gammal mamsell med namnet Garolina Stenborg, som är dotter till den på sin tid så berömde sångaren vid kongl. teatern Carl Stenborg och den bekanta skådespelerskan och sångerskan Elisabeth Olin. M:ll Stenborg och hennes mor erhöllo 1814 k. privilegium på att i landsorten uppföra skådespel, ätven i de städer der akademier och gymnasier voro anlagda. Men redan året derpå dog Carolina Stenborgs mor och flickan, då 15 år gammal, utarrenderade detta privilegium, hvilket inbringade henne 300 rdr årligen. Men 1830 förklarade Ständerna skådespels uppföraade i andsorten för ett fritt näringsfång, till följd hvaraf denna inkomst upphörde. Efter flera motgångar öfverfiyttade mll Stenborg till Finand och inrättade der en pensionsanstalt, men äfven här förföljdes hon af olyckan, bon örlorade vid en eldsvåda nästan allt hvad hon egde och flyttade åter 1849 hit, hvarest hon örvärfvat sig ett knappt bröd genom språklektioner. Nu 63 år gammal och mycket sjuklig lefver hon fram sina dagar i stort armod. Kongl. sekreteraren Dalman, alla artisters gynnare, har vid denna liksom vid ett par föregående riksdagar väckt motion om en liten pension åt gumman, motsvarande ungefärligen den inkomst, hvarat hon för 33 år sedan gick miste genom indragningen af det ofvannämnda privilegiet. Statsutskottet afslog denna gäng, liksom de föregående, pensionen, två stånd beviljade den dock, men vid votering i Förstärkt utskott förlorade gumman, och der sitter hon nu och skulle svälta ihjäl om ej medlidsamma menniskor gätvo henne understöd. Åtskilliga af lyriska scenens artister; hafva nu beslutat att ge en konsert till förmA — — ooo ov