Göteborgsposten – 17 november 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet. på det skulle varit mycket grymt att beröfva henne denna obestämda tröst, sade Eleanor intet, och aftonen slutade nästan gladt. Men följande dag skulle mr de Crespigny begrafvas och testamentet läsas, och Lauras ängslan var nu större än den varit någonsin förut. Hon kunde icke låta bli att tro Eleanors berättelse, som påtvingat sig henne; och hennes enda hopp var att hennes fästman skulle ångra sig och låta sina tanter behålla den förmögenhet, som sannolikt testamenterats till dem. Hur lättsinnig och ytlig än flickan var, föll det henne aldrig in att hon skulle gifta sig med Launcelot i annat fall. Hon kunde ej tänka sig att hon skulle dela med honom en förmögenhet, som han vunnit genom bedrägeri. — Jag är öfvertygad om att han skall bekänna sanningen, sade hon till Eleanor begrafningsmorgonen; han lockades af sin vän, den elake fransmannen, att göra det, som var orätt. Det var blott ett ögonblicks infall. Han har säkert ångrat sig alltsen. Han skall godtgöra hvad han brutit. ) Forts. fr. N:o 264.