Göteborgsposten – 14 november 1863, sida 2

Dervid uppträdde arbetskarlen Carl Johan Andersson, med hvilken Magnusson sammanträfsat på f. m. i en källare, der M. bjudit på en sup. Magnusson bodde i fattigrummet å baracken och bad Andersson. vara sig dit följaktig, emedan han der ville hemta några borstar, genom hvars försäljniug han ville anskaffa penningar till ytterligare förtäring. De hade derefter straxt före kl. 4 e. m. gått framåt Stora Nygatan, der Magnusson ingick i huset N:o 17. Andersson väntade utanför och efter en stund återkom M. med den ifrågavarande kappan väl hopvecklad under armen. Andersson som misstänkte att M. stulit kappan och oaktadt alla försök af denne, som såg sig stänkt, att undkomma, jägtade han honom hela dagen och lockade honom slutligen, under förevänning att anskaffa en köpare, till Löfgrens källare, hvarigenom hans häktande föranleddes. Kappans egare, bokh. Hygrell, som bor i nämnde hus vid Stora Nygatan, var tillstädes och uppgaf, att han just vid den af Andersson uppgifna tiden mistat kappan ur tamburen, der den varit hängande, förmodligen derigenom att pigan glömt att tillstänga dörren. Oaktadt allt detta förnekade Magnusson envist att ha stulit kappan, utan vidhöll att ha emottagit densamma af en person vid Gamle port, samt att äfven denne skrifvit intyget stödd mot reservoiren, dervid han t. o. m. haft handskar på. Magnusson, som tycktes vara omkring 40 år gammal och sade sig vara född i trakten af Kongelf, hade föga reda på sina lefnadsomständigheter, men så mycket hade han sig dock bekant, att han vistats här i 18 år, utan att ha varit skattskrifven eller haft stadig bostad. Poliskammaren öfverlemnade målet till stadens. rådhusrätt och tilldelade Löfgren och Andersson, för deras visade, nit 5 rdr hvardera. — Sistl. Thorsdag var förut för stöld straffade t. drängen Anders Jonsson inställd till poliskammaren att svara för fylleriförseelse, hvilken han förnekade, och för vittnens inkallande uppsköts detta mål som till i går; men till sin öfverraskning qvarhölls karlen och nedförpassades till cellen, emedan han var misstänkt för stöld af en rock och ett paraply ur hr E. Sjöbergs bostad i N:o 19 St. Nygatan, och för att slå två flugor i en smäll ville man äfven till samma dag mot honom höra personer angående detta tillgrepp. Hr Sjöberg, som i går var tillstädes, uppgaf att Jonsson den 3 d:s varit behjelplig vid flyttning från hans bostad i det uppgifna huset, der åtskilliga effekter qvarlemnats, hvaribland den nu förevisade rocken, Det stulna paraplyet, tillhörigt pigan Christina Nilsson, hade ännu ej tillrättakommit, och uppgaf Chr. Nilsson att så väl rocken som paraplyet ännu sistl. söndag funnits på sin plats samt att alla dörrar varit låsta. Jonsson hade associerat sig med skräddaregesällen Pehr Sandels, hvilken uppträdt som agent vid rockens försäljning för 20 rdr till en dräng Johannes Carlsson, hvilken nu var tillstädes, äfvensom en annan person, drängen Claes Carlsson. Oaktadt såväl dessa som hans medhjelpare Sandels intygade att han innehaft och utbjudit de stulna persedlarne, nekade han dock fräckt till all kännedom derom. Rocken ville han att Sandels skulle stå för och något paraply sade han sig aldrig innehaft. Drängen C. Carlsson, till hvilken han på morgonen utbjudit paraplyet, hade senare på dagen träffat Jonsson, då C. frågat om han fått sålt sitt paraply; Ånej, svarade Jonsson den pantsatte jag på krogen för 2 stora supar, Tillfrägad huru han kunde säga sig ha pantsatt paraplyet då han aldrig innehaft något sådant, svarade han i hastigheten att detta svar ej angick det stulna paraplyet, ty det visste han ej något om, utan detta hade tillhört en till namn och bostad naturligtvis obekant skräddare, som gifvit honom i uppdrag att sälja ett paraply. Den vidare ransakningen öfverlemnades till stadens rådhusrätt och Jonsson återfördes till cellen, dit äfven Sandels, då grundade anledningar förefunnos att misstänka det han varit medveten om stölden, fick göra honom sällskap.